Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XII:s anfallskrig mot August - Kriget i Östersjöprovinserna efter Nöteborgs fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inlösa de skuldförbindelser, generalen utfärdat för arméns
räkning. Men att ge honom mera vore otänkbart.
När Lewenhaupt då framhöll nödvändigheten av att hans
folk även för framtiden finge något att äta och kläda sig
med, hänvisade man honom till att skaffa medel från
Kurland och Lithauen. Generalen framhöll då, hur
omöjligt det var att få något till övers ur dessa utplundrade
och utsugna landsändar, där invånarne knappt förmådde
skaffa bröd för dagen åt sig själva. Då kom det äntligen
fram en fråga, hur mycket han behövde för det allra
oundgängligaste. Lewenhaupt framhöll, hur knappt det var om
allting vid armén, och hurusom de flesta officerarne hade
hela 2—3 års avlöningar obetalta; men med 200,000 daler
kopparmynt hoppades han kunna sätta trupperna i
försvarligt skick. Man bjöd honom 30,000 men ökade
småningom på, och slutligen lyckades generalen med uppbjudande
av all sin enträgenhet komma upp till något över 70,000.
Med den summan gav han sig över till Riga igen.
Nog hade det sina sidor att tjäna Kungl. Maj:t och
kronan på en ansvarsfull post!
Lewenlxaupts omtänksamhet var emellertid förenad med
en för en fältherre mindre vanlig benägenhet att resonera,
som givetvis icke var så lycklig, då det behövdes att hos
underordnade framkalla ögonblicklig lydnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
