- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / IV. Karl XI:s och Karl XII:s tid /
646

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från Alt-Ranstädt till Perevolotjna - Genom Polen och Lithauen till ryska gränsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Undan för undan drev han dem nu mot deras eget land.
I den lilla staden Slupca, där vägen till Pommern går fram,
rastade Karl några veckor för att invänta en förstärkning
därifrån, bestående av 9,000 svenska rekryter. Det var
kraftigt och kärnfriskt folk, och Karls armé uppgick nu
till den ansenliga styrkan av 43,000 man.

I Slupca kom landsförrädaren Patkuls öde äntligen till
avgörande. Vid arméns avtåg från Sachsen hade man
fört honom med sig fjättrad i en trossvagn. Men för övrigt
hade han ej på något sätt behandlats illa. Den 30 september
gick den dödsdom i fullbordan, som fällts över honom i
Stockholm redan år 1694. Dödsstraffet skärptes nu därhän,
att han skulle rådbråkas och sönderhuggas i fyra stycken.
När han fick veta att han skulle dö, förbannade han den
stund, då han gick i Augusts tjänst, och nedkallade Guds
hämnd över kurfursten, som så lönade sin trogne tjänare.
En karolin, rustmästare Biörck, beskriver Patkul sålunda:
»Han var en gammal herre, tjock och fet, röda kläder
skamererade med gull. Då han exekverades,[1] vart han utsträckt
liksom på en lave, barbent, i bara skjortan med byxor på sig.»

Avrättningen blev något ohyggligt. Man hade att tillgå
endast ett gammalt, obeslaget hjul, som ej mäktade ge nog
hårda stötar; och den polack, som skulle utföra bödelsvärvet,
var alldeles oförfaren i sin hantering, varför han under hela
den fasansfulla akten bar sig bakvänt åt.

Patkuls själasörjare, som var ögonvittne till exekutionen,
berättar: »Då högra armen krossades, för vilket ej mindre
än tre slag behövdes, skrek Patkul väl något, men ropade
därvid alltid Jesu namn, till dess båda armarna och benen
voro krossade under hjulet. Inalles fick han femton stötar.»
Den kapten, som förde befälet vid förrättningen, ropade
till skarprättaren att rikta stötarna mot bröstet. Men som
Patkul var ovanligt kraftigt byggd och därtill ganska
korpulent, stod offret emot de hårdaste stötar, och hjulet gled
ned utan att krossa bröstkorgen. Den arme syndaren
blickade mot kaptenen, bedjande: »Käre, huvudet av! Huvudet
av!» Då löste man hans fjättrar, och blödande och lemlästad


[1] Avrättades.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/4/0648.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free