- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / IV. Karl XI:s och Karl XII:s tid /
649

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från Alt-Ranstädt till Perevolotjna - Genom Polen och Lithauen till ryska gränsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

turkar, som sutto fångna i Lemberg, hade sultanen låtit
friköpa över hundra svenska fångar, som ryssarne hade sålt till turkar.

Skänker och vänskapsbetygelser utbyttes också till
ömsesidig belåtenhet, och vid avskedsaudiensen hade agan »ett
vidlöftigt samtal» med kung Karl, »vilket så mycket mer
förnöjde agan, som Hans Maj:t därvid visade ett glatt lynne
och godtalighet mer än vanligt är vid turkiska hovet», säger
Nordberg. Men när agan beklagade sig över att han icke fått
se ett enda svenskt regemente, fastän han en längre tid
legat »mitt ibland den namnkunniga svenska armén», svarade
Karl: »Att vara i en armé och se några eller alla regementerna
vore ingen konst; men att vara ibland dem och se intetdera,
det kunde han berätta i Turkiet såsom en sällsam ting.»
Några politiska resultat medförde emellertid icke detta första
försök till närmande mellan Sverige och Turkiet.

Vid samma tid fick Karl XII besök av ett ombud för de
schweiziska protestanterna, vilka begärde hans bemedling
hos Ludvig XIV för trosförvanter, som dömts till galärerna.
Karl lovade väl att genom svenska sändebudet i Paris känna
sig för i denna fråga, men då det strax blev tydligt, att en
sådan framställning vid franska hovet skulle uppfattas
såsom ett försök till obehörig inblandning i Frankrikes inre
angelägenheter, fann Karl icke lämpligt att gå längre. Han
stod nu också alltför långt borta från händelsernas medelpunkt
för att kunna på Frankrike åstadkomma en påtryckning
sådan han förut utövat på Österrike.

Med stor möda lyckades svenskarne slutligen slå broar över
Weichsel. Men knappt hade man fått dem färdiga, förrän
isgången i den strida floden rev upp dem igen, varför blott en
del av armén kom över på dem. I stället lät Karl då med
halm, bräder, och påslaget vatten förstärka den tunna isen,
så att återstoden av hans trupper kunde på denna tåga fram
över floden. Vid övergången brast dock isen här och där.
En del trossvagnar sjönko till botten, och ej mindre än fyra
generaler kommo i vattnet men blevo räddade. Farligt såg
det också ut för Meijerfelts regemente, som på ett lösbrutet
isflak drev ett stycke med floden; men slutligen kom det
lyckligt i land.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/4/0651.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free