Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från Alt-Ranstädt till Perevolotjna - Genom Polen och Lithauen till ryska gränsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förtälja i sin levernesbeskrivning. Han var denna tid
underofficer vid Västerbottens regemente — sedan avancerade
han till kapten — och låg inkvarterad hos en rik
änkefru i trakten av Vilna med uppgift att indriva, vad hon var
skyldig att leverera till armén. »Men», berättar han, »gumman
ville intet ut med sin ålagda taxering» utan ursäktade sig
med att hon ingenting hade att ge; man kunde ju anställa
visitation i hela huset, så finge man se! Och mycket riktigt:
där fanns ingenting att ta.
»Nu var det emellertid», anmärker Dahlberg, »oss intet
främmande eller ovanligt, att i de länderne söka vår föda utur
jorden, vartill vi ock hade särskilte instrumenter av järn
med hullingar på ändan, som när de stacks ned i jorden och
träffade någon sådan löngrav, alltid drogo halm med sig upp,
varmed slika gravar eller underjordiskt gods bevarade voro.»
Vår karolin frågade gumman i all vänlighet, om hon hade
något undangömt, och lovade, att om hon talade om det,
skulle hon ej förlora för ett öres värde utöver vad
Dahlberg var pliktig att driva in. Men sökte hon fördölja något
och Dahlbergs folk hittade det, så skulle hon icke få behålla
det minsta därav. »Allt detta oaktat nekade gumman och
svor vid Maria, att hon ingen ting hade nedgravit.»
Dahlberg satte i alla fall sina karlar till arbete med
tjänliga redskap, och se: på tredje dagen stötte de på en
förrådsgrop. Men han ålade dem att bara hålla tyst och söka vidare.
Och då kröntes deras arbete med den framgången, att »de
funno ännu trenne stycken gravar fulla med vete, råg,
korn och havra samt kött, fläsk, smör, talg, honung, vax,
tvenne pipor brännevin och tvenne stora fat med mjöd,
förutan allahanda slags kläder av gång- och linkläder, samt
tenn, koppar och mässing uti stora kistor.
Vår karolin »berättade nu för gumman om dessa fyra
gravar och undrade, vem det däruti befinteliga månde
tillhöra, efter hon tillförene svurit sig ingenting hava
nedergrävit.» Och han tillade, att han ämnade låta föra
alltsammans till regementsmagasinet. Men då skall man tro,
att hon »blev nästan ifrån sig och som skulle hon fått
slag. Hon föll mig», fortsätter Dahlberg, »om knäna och
bad jämmerligen, att jag dock för Kristi skull icke ville
göra henne olycklig; hon ville gärna med sine egna hästar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
