Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från Alt-Ranstädt till Perevolotjna - Genom Polen och Lithauen till ryska gränsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spenat, persilja, vinruta, frukt, t. ex. citroner, i brist på
äpplen.’ Men sådana förstod min moder just att gömma, så
att de höllo sig. ’Vad för slags vin?’ — ’Intet, bara vatten.’
Klockan 2 anrättades middagsbordet, som efter Karls
önskan dukades för hela familjen. Under middagen vände
jag ej mina ögon från konungen. Han åt med god aptit,
särskilt av vildsvinshuvud i gelé, helst av det feta; därtill
åt han mycket bröd. Till min fader yttrade han, att nu
skulle kriget snart vara över, och han skulle nog finna medel
att ersätta Polen för vad det fått lida under de gångna åren.
Med oss fruntimmer talade han ej ett ord, och blott då han
fick höra, att äpplena, som serverades, voro från vår egen
trädgård, vände han sig med en artighet till min moder.
Tre svenska generaler hade också kommit till middagen. De
prisade vinerna, pratade och generade sig inte det minsta
för konungen. Han åter drack bara vatten, tuggade bröd
och teg.»
Till kvällen drack Karl ett glas mjölk med lite salt och
bröd till. Man frågade sig för hos kammartjänaren, hur
middagen behagat Hans Maj:t. Jo, mycket, men han skulle
önska, att rätterna ej måtte bli fler än fyra, så att middagen
ej behövde vara så länge.
Förmiddagarna tillbragte konungen vid skrivbordet; och
efter middagen tog han en promenad med Piper i stora allén
i trädgården. Flickorna tittade då på honom, gömda bakom
en berså.
Vid avresan skänkte konungen ställets ägare en
briljanterad dosa med sitt namnchiffer och lät betala allt, som
lämnats åt folk och hästar.
Sedan tillade panan: »Då vi erforo Karls olycka vid
Pultava, beklagade vi honom av allt hjärta, men hoppades
alltjämt, att han skulle resa sig igen. Men då vi till sist
sporde hans död, brusto vi alla i tårar.»
Den gärden ägnade de minnet av »den blygsamme, tankfulle»
hjälten, som en gång för tio år sedan var deras gäst.
Hon fick också en gång tillfälle att se tsar Peter: »en
ansenlig man med örnblick och svarta mustascher, glad och
skämtsam mot damerna; men», tillägger hon, »den enkle,
tankfulle Karl behagade mig dock mera».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
