Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från Alt-Ranstädt till Perevolotjna - Genom Polen och Lithauen till ryska gränsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
terräng förmår hindra de våra — den blott fördröjer deras
marsch. Framåt bär det med värjan i hand, fast soldaten
mången gång sjunker till knät i dyn och trots den häftiga
elden från de ryska kanonerna och gevären, vilka vålla stor
manspillan.
Konungen, som efter övergången av moraset stigit till
häst för att hastigare kunna flytta sig dit, där hans närvaro
bäst behövs, har hoppat av sin springare igen och lämnat
den åt en sårad gardeskapten, vars liv han därigenom räddat.
Något sådant har, för att anföra en karolins ord, »aldrig
av någon konung ännu skett; och finnas få vänner i
världen, som det varandra göra skulle». Han går nu till fots
framför gardet, och mitt i värsta kulregnet livar han de
sinas mod med tillropet: »Skälm den, som skjuter, gossar!» —
krutet har nämligen vid övergången av ån och genom det
ideliga regnet blivit nästan obrukbart. Han uppmanar
bussarne att i stället med blanka vapen gå fienden in på livet
och ger här ett nytt bevis på denna utomordentliga förmåga
att elda sitt folk, varom en karolin yttrar sig sålunda:
»Så hade han, när han satt för sin armé till häst och drog
sin värja ut, en hel annor min än i det andra sitt
umgänge, ja en min, som var nästan övernaturlig att inplanta
kurage och lust att fäkta, ja hos dem som man skulle
hålla för de modstulnaste.»
Ryska centern drives av det svenska infanteriet till reträtt,
medan Rehnsköld kastar överända fiendens kavalleri på
vänstra flygeln. »Skvadronerna rakade lustigt ihop med
varandra», såsom Karl uttrycker sig i ett brev till Ulrika
Eleonora. Efter ej mindre än sju heta sammandrabbningar
tvungos ryssarne även här att vika.
Deras högra flygel var under tiden alldeles försatt ur
spelet. I stridens början hade den varit fullt upptagen av det
kavalleri och artilleri, som Karl lät företaga skenrörelser mitt
emot och hota med övergång av Vabitj. Och när man
äntligen från ryska högra flygeln skulle sända hjälp till centern,
var det för sent, ty Karl hade då hunnit få artilleri över
Vabitj, och de svenska kanonerna behärskade fullständigt
förbindelsevägarna. Till sist gjorde en del svenska
regementen en kringgående rörelse norrut för att falla ryssarnes
högra flygel i ryggen. Då tog denna till flykten och övergav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
