Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från Alt-Ranstädt till Perevolotjna - Från ryska gränsen till Pultava
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aldrig något parti, mycket mindre någon armé gått. Ty där
voro inga rätta vägar, ej heller byar, utan allenast där och
var några hus, som mestadels voro avbrända. Jämväl var
skogen full med kosacker; och om någon kom från vägen,
blev han antingen ihjälskjuten eller fången. Därför tordes
man intet på sidorna utskicka några partier, så att underhåll
på intet sätt var för oss att bekomma, utan kreperade[1] folk
och hästar i sådan myckenhet, att de som efterföljde intet
behövde vägvisare, ty vägarna lågo helt fulla. Dessutom
viste sig fienden allestädes, varest några strömmar eller stora
moraser voro. Väl gjorde han oss ingen skada, men icke
desto mindre måste vi alltid för honom vara alerte[2], som
mycket fatigerade och utmattade folket.»
Cederhielm berättar också, att »bak efter generalmajor
Kruus, som sist marscherade, hängde fuller en hop patrask
av ryssar och kosacker, nästan hela skogen igenom, dock
utan att kunna i trängslen och emot den gjorde anstalten
något uträtta».
Dåvarande kaptenen, sedermera landshövdingen Nils
Bonde, som tjänstgjorde vid huvudarmén, ger i sin dagbok
hjärtskärande bilder av svenskarnes lidanden här borta i
villande skog. Han berättar, hur »soldater och dragoner
lågo på marken, halvdöda och begravna i orenligheten,
sedan de blivit avkastade från sjukvagnarna. Varken bröd,
dryck eller kött var mera till fångst för de gemene, knappt
för officerarna; ja, på H:s Maj:sts bord såg jag en gång brödet
tryta. För en liten bit bröd och en liten sup brännvin måste
jag», skriver Bonde, »betala en dukat i guld hos
marketentaren. Till slut tröt även vattnet, så att vi måste sila det
genom lärft, innan det kunde brukas, för maskar och orenlighet.
Där bekom jag även min del, ty jag föll i en hetsig feber
och rödsjuka, som mig så avmattade på få dagar, att jag
måste låta bära mig i en bår emellan två hästar för att kunna
följa armén, som dagligen avancerade in uti fiendens land,
Kosackiet. En dag var det utom sjukdomen nära slut med
mig, ty kosacker föllo in i vårt arriärgarde bland bagaget
och de sjuka samt gjorde en stor plundring. Mina drängar,
som förde min bår, lupo sin väg och lämnade mig. Jag låg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
