Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från Alt-Ranstädt till Perevolotjna - Från ryska gränsen till Pultava
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mörkret vada genom den ett par hundra meter breda floden
med vattnet upp under armarna. Kläderna få torka »på
skogen», genom vilken marschen fortsättes till fram på
morgonen. Då först får man ta sig några timmers rast. Dagen
därpå är Karl framme vid Mglin, som nu besättes av hans
folk, sedan den ryska garnisonen där drivits bort.
Men här träffas Karl av två nedslående budskap. Det
första är, att en rysk armé hunnit besätta Potjep. Fiendens
marsch har gått i rasande fart och antagligen kostat stora
förluster av både människor och hästar, men det viktiga
målet att för svenskarne stänga vägen över Briansk till
Moskva är vunnet.
När Lagercrona sent omsider kom underfund med, att
han var på orätt väg och alltså ingen utsikt hade att hinna
före ryssarne till Mglin och Potjep, borde han åtminstone
haft vett att bemäktiga sig Starudob och därigenom hindra
fienden från att använda dess fästning som stödjepunkt. Men
nej, därom hade han ju ingen instruktion! Det var hans svar,
när hans överstar uppmanade honom att taga den svagt
besatta staden, medan tid var. Så lät han fienden mitt för
sin näsa kasta in en stark besättning i staden, och sedan
använde ryssarne även denna plats som stödjepunkt för
härjningståg genom Severien. Lagercronas oförmåga att
företaga sig något på egen hand hade berövat svenska armén
sista möjligheten att övervintra i Severien. Man förstår efter
detta bättre Nils Reuterholms[1] omdöme om mannen i ett brev
från Alt-Ranstädt: »Han är ett av de underligaste huvuden,
jag någonsin känt.»
Då Karl XII fick budskap om Lagercronas bedrifter,
utbrast konungen: »Han är hel galen och vet ej vad han gör.»
Den andra jobspost, som Karl mottog vid Mglin, rörde
Lewenhaupts armé. Några dagar förut hade konungen fått
veta, att rapporterna angående generalens marsch varit
oriktiga. Nu kom ett brev från Lewenhaupt, varav framgick,
att han skulle få slåss med en stark rysk armé, utan att man
kunde hinna till hans hjälp. Situationen var bekymmersam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
