Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från Alt-Ranstädt till Perevolotjna - Från ryska gränsen till Pultava
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mottog den gamle syndaren sängliggande sin herres sändebud
och ursäktade sig med att han för »en svår dödlig sjukdom»
måste uppsöka metropoliten av Kiev för att undfå sista
smörjelsen. Men när han erfor, att den fruktade
Mensjikov i spetsen för en rysk kavalleristyrka var på väg för att
träffa »den döende», rusade han med en ynglings vigör upp
från sotsängen och skyndade Karl XII till mötes. Han
hade med sig 4 à 5,000 man. Men av hans trogna försvann
den ene efter den andre på vägen utan ett ord till
avsked. Visserligen förstärktes skaran igen vid stranden av
Desna[1] med en annan kosackavdelning om 5 à 6,000 man,
men glädjen blev icke lång. Ty sedan hetmanen till sin
samlade skara hållit ett tal, vari han yppade sitt beslut att
gå, icke med ryssarne, såsom hans folk tänkt sig, utan mot
dem, till kamp för Ukrainas frihet, begagnade hans män
första lägliga tillfälle och lupo bort, så att när hetmanen
kom fram till sin bundsförvant, hade han med sig blott 1,500 man.
Den 29 oktober sammanträffade Mazepa för första gången
med den furste, som skulle på ett så avgörande sätt ingripa
i hans livsöde. Ett egendomligt möte, detta, mellan
hetmanen från den sydryska steppen och konungen från Norden,
mellan den gamle lättsinnige och baksluge gubben på inemot
70 år och den rättframme 27-årige hjältekonungen! Stående
mitt i kretsen av sina generaler och överstar, åhörde konung
Karl med lugn värdighet Mazepas latinska hälsningstal, vari
denne offentligen anhöll om svenske konungens beskydd.
Han inbjöd sedan hetmanen och dennes förnämsta män till
sin taffel. Karl, som i början mött sin nye bundsförvant
med övervägande misstroende, började snart tycka riktigt
bra om den livlige gubben med de blixtrande ögonen och de
yviga mustascherna. »Den kosackiske fältherren», som
svenskarne kallade honom, blev en ofta sedd gäst i Karl
XII:s läger. Jöran Nordberg var imponerad av »den brinnande
elden» i hans ögon och karakteriserade hans tal som utmärkt
av »förstånd med mycken beskedlighet». Alla samtal mellan
Karl XII och kosackhövdingen fördes på latin.
Underrättelsen om Mazepas övergång till svenskarne hade
kommit som en fullständig överraskning för tsar Peter. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
