Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från Alt-Ranstädt till Perevolotjna - Från ryska gränsen till Pultava
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kagg berättar, att den 17 december »kom ett ryskt parti
för staden Gadjatj och uppbrände mest hela förstaden och
all säden, som där i många år varit hopsamlad. Den 18
december ankom Hans Maj:t med en del av armén till Gadjatj,
då det var gruvligt kallt, så att många i vår armé blevo
förkylde och förfrusne, så till fötter som händer och många
till döds. De karlar och kuskar, som körde vagnar, sutto
döde, och hästarne skente.» Hela dygnet fick en stor del av
armén stå »i tjocka snön under bara himlen in till andra
aftonen, då vi fingo kvarter i samma stad».
Fänrik Petres dagbok för den 18 december förtäljer: »Vår
marsch (till Gadjatj) fortsattes genom hela natten under en
obeskrivlig köld, varigenom några hundrade man av dessa
regementen blevo skadda, dels medelst de hemliga tingens
bortfrysande samt fötters, händers och näsors förlorande, jämväl
över 90 personer dödfrusna, vilket jag med egna ögon såg,
att dragon och ryttare satt på hästarna stendöda, havandes
betseltygeln i handen, vilken de så fast hållde, att de ej
lösas kunde, förrän fingrarna måtte avskäras.»
»Den 19 december», fortsätter samme sagesman, »kom vårt
regemente och Dalregementet att stå hos västerbottningarne
i samma hus som de, mycket trångt, 20 à 30 gemena i en liten
stuga, 6, 8, ja 10 officerare i ett rum. Under detta långa
stående hade vi ävenväl förlust på 100 man, som dels
fördärvade sig av frost och således blevo lemmalösa, ja ock många
dödfrusna; vilket jag även såg, att då infanteribussen, som
av den starka nattmarschen trött var, sig nedersatte, brast
hans ryggbast utav med en sådan smäll, som man löst en
pistol, och blev stendöd. Summa: det var eländigt att påse,
att så många brava karlar måste således låta sitt liv och en
del, som det änteligen fick behålla, måste gå som
krymplingar i all sin livstid.»
Korpralen Erik Smepust, som med tiden avancerade till
löjtnant, berättar, att »det var så kallt, att oxen under oket
föll ned och blev sten död, fåglarne, som flögo i luften, föllo
neder på jorden och blevo döde. Ja, mången lärer minnas
den julnatten, så väl som hela den högtiden, om han lever
aldrig så länge. Och grasserade denna stränga vinteren ifrån
den 19 december och till slutet av året.»
Löjtnant Lyth berättar den 21 december, att de ryssar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
