- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / IV. Karl XI:s och Karl XII:s tid /
696

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från Alt-Ranstädt till Perevolotjna - Från ryska gränsen till Pultava

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

blöda, när man såg de arma människorna så eländeligen ligga
döde på fältet och uti vagnarna. Och skedde nu en
obeskrivelig skada på arméen. Allenast av vårt regemente blevo
strax ihjälfrusne 32 gemene och 2 underofficerare. Men
skadfrusne vordo 200 och några, och däribland över halvparten
så skämde[1], att de aldrig kunde göra konungens tjänst mer.

Här var nu en ynkelig syn på de förfrusne. Fältskärarne
arbetade alla dagar med att skära armar och ben av. Nu
måtte mången vacker ung karl bliva krympling; och lågo
alla husena fulla med sådane eländige stackare. Hela dagen
igenom kördes döde ut på slädar att begravas i källare och
andra hål, ty uti jorden kunde ingen komma.»

Ohygglig är Nils Bondes beskrivning av hurusom »på
Gadjats gator lågo en myckenhet händer, fingrar och ben, som
av fältskären voro avskurna för att förhindra kallbrand».
Och bataljonspredikanten Westerman, vår gamle bekante
från Holovsin, som även här gick omkring bland de
lemlästade och lidande, skildrar, hurusom »sjukstugorne, uti vilka
de lågo hoppackade, med stank uppfyllde voro, av vilken
jag ock» — tillägger han — »vid deras besökande en stor
besvärlighet hade».

Överste Karl Magnus Posse avslutar sin dagbok för år
1708 med orden: »Gud give oss ett gott nytt år, ty det
förflutna året hava vi slutat med stor vedermöda och aldrig
hava haft nånsin en så bedrövelig julhelg.»

Kung Karl och hans outtröttlige följeslagare prins Max
av Württemberg sutto ständigt i sadeln och redo fram och
tillbaka mellan de platser, där trupperna voro förlagda,
för att tillse, att det mesta möjliga gjordes för dem i dessa
svåra dagar. Konungen höll därvid på att förfrysa näsan,
och Petre berättar, att Hans Maj:t »begynte några gånger
att vitna i ansiktet — dock fördrev det strax med snö». På
Lilla prinsen började ena foten kylas, men han räddade
sig på samma sätt undan förfrysning.

Karl XII:s omtanke om soldaternas bästa svek alltså lika
litet nu som under andra strapatser. »Ingen kunde», säger en
karolin, »vara ömmare om soldaterne än han, och han ville,
det de alltid skulle hava deras fulla förplägning och
bekvämligheter. Men däremot ville han, det de skulle vid


[1] Fördärvade.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/4/0698.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free