Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från Alt-Ranstädt till Perevolotjna - Från ryska gränsen till Pultava
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var kapten i regementet, bedjande mig om lov att få sätta
sig i vagnen, medan han i snö, köld och mörker ej visste, var
han skulle taga vägen. Och emedan vagnen var med två
säten, satte han sig framuti. Men som han förskräckeligen
gav sig och kvidde, rådde jag honom att åter sätta sig till
häst och söka sig in i staden, och jag tillade, att om jag vore
så frisk som han att komma till häst, jag skulle ej länge sitta
i vagnen och avbida mitt bistra öde. Han begav sig då ur
vagnen till häst, men drog ej väl igen gardinen på den sidan,
där vinden låg, varefter jag mera led av köldens stränghet i
vagnen. Denne Buss hade vid inkomsten i staden avkylt
sig bägge benen under knä och dödde kort därefter.
Emedlertid var det i vagnen min syssla, så länge jag var vaken, att
ständigt röra tår och fötter. Men som jag till min olycka
emot morgonen insomnade ungefär en timma, kunde jag vid
uppvaknandet ej röra mer än fotknölarne, men det andra
var helt stelt och oböjeligit.
I detta tillståndet satt jag hela den 23 december och natten
därpå till den 24 eller julafton, då omsider min dräng
uppsökte mig, kom till vagnen och stötte på mig, där jag satt
under kappan, frågande mig, om jag än levde. Och då jag
honom svarade, lyfte han kappan av huvudet på mig och
böd mig en sup brännevin och en bit bröd, som var allt vad
jag i tre dygn åtnjutit. Jag frågade, om han ej med vagnen
kunde hjälpa mig närmare staden, då han efter något arbete
med hästarne körde mig på ett muskötskott när till
stadsporten. Men sedan var för trängsel av vagnar och hästar ej
möjeligit att komma närmare. Han tog mig då på axlarne
och bar mig till stadsporten. Men i själva porten var en sådan
trängsel och besnärjande av hästar och vagnar, att vi på
händer och fötter under vagnar och emellan hästfötter måste
krypa in i staden, varest efter något frågande efter
regementets sjukhus han omsider bar mig därin kl. 3 eftermiddagen.
Jag fann där för mig 17 officerare, dels sjuke, dels
blesserade[1] och förkylte, varest en fältskärsgesäll gick och dem
förbant. Stugan var väl uppeldad, och så snart jag kom in,
ville jag sätta mig på en bänk vid kakelugnen. Men
fältskären körde min dräng att genast avkläda mina fötter. Då han
det gjorde, satt bomullsstrumpan fastfrusen vid bägge fotbladen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
