Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från Alt-Ranstädt till Perevolotjna - Från ryska gränsen till Pultava
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beslutit gå i fält mot ryssarne och våga allt med Sveriges konung.
Under senare delen av juni månad befunno sig också,
efter allt att döma, tatarerna på marsch mot den ukrainska
krigsskådeplatsen. Detta har khanen själv sagt till
överstelöjtnant Sven Lagerberg, som Karl XII år 1710 skickade
som sändebud till honom. En samverkan mellan svenska
och tatariska stridskrafter har alltså varit nära förestående.
Senare krigshändelser visa, att det militära värdet av
tatarernas ryttarskaror ej får skattas ringa. Särskilt borde
dessa ha kunnat få stor betydelse vid kraftmätningen med
det ryska kavalleriet, som under vinterfälttåget blivit
betydligt försvagat.
Minst lika betydelsefull var den verkan, som khanens
ingripande skulle haft på Turkiets politik. Denna var
visserligen ännu på det hela taget avvaktande, vilket framför
allt berodde på att dåvarande storvisiren, Ali Pascha, ej
gärna ville riskera att gå i fält. Han befarade nämligen, att
hans avundsmän skulle begagna hans frånvaro från
Konstantinopel för att vinna den vankelmodige sultanens öra
och störta honom. Men å andra sidan måste man räkna med
att krigslågan faktiskt alltmer närmade sig Turkiets
område; och farhågorna för att tsaren skulle antasta det växte
genom oroande rykten om Peters avsikter mot Svarta
havsländerna, rykten som både den krigiske Devlet Geraj och
seraskieren i Bender voro ivriga att förmedla och efter bästa
förmåga öka på. Under intryck av dessa rykten blev
stämningen bland den turkiska befolkningen alltmer hotfull mot
Ryssland, och regeringen företog omfattande rustningar till
både lands och sjöss under hela våren 1709.
Den turkiska regeringens politiska ståndpunkt avspeglar
sig också i det svar, som seraskieren i Bender gav Karl XII.
Hans brev anlände till svenska högkvarteret samma dag,
som den stora tatariska deputationen kom dit med khanens
skrivelse. Förr hade det ej kunnat komma fram, eftersom
seraskieren måst invänta besked från Höga porten. Detta
hade i sin tur innehållit ett meddelande om turkiska
regeringens önskan, att en svensk minister anställdes i
Konstantinopel till befästande av den vänskap, som numera förbunde
svenska och turkiska regeringarna. Om närmare underhandlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
