Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från Alt-Ranstädt till Perevolotjna - Slaget vid Pultava
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men olyckan var, att Karl XII till följd av sin blessyr
måste ligga till sängs och genom sårfebern blev oförmögen
att leda fältslaget. Befälet överlämnades åt fältmarskalken
Rehnsköld. Han hade visserligen förut vunnit ärofulla
segrar — men ersätta Karl XII som ledare, elda sina
truppper så som han, det förmådde ingen.
Generalmajor Creutz förde under Rehnsköld befälet över
kavalleriet och Lewenhaupt över infanteriet. Farligt för
harmonin inom stridsledningen var, att Rehnsköld och
Lewenhaupt icke kunde draga jämnt. Därför gnisslade det
ideligen i maskineriet på denna punkt, och flere gånger under
slaget kom det till häftiga uppträden mellan den
hetlevrade fältmarskalken och hans närmaste man, vilket slutade
med att fältmarskalken fann sig föranlåten att gripa in i
Lewenhaupts befälsföring.
Om förhistorien till slitningarna mellan Rehnsköld och
Lewenhaupt berättar Jöran Nordberg följande: »Greve
Rehnsköld var en behjärtad soldat och en försiktig general,
generös och frikostig i högsta grad, att han nästan kunde
giva bort rocken av livet och sista penningen utur sin kassa.
Men man ville skylla honom för den svagheten, att han tålde
ingen vara bättre eller sin vederlike. Saken, som jag påsyftar,
är denna. Greve Lewenhaupt var vid sin ankomst till
kungl. högkvarteret ganska väl ansedd hos alla. Efter ett par
dagar gjorde han sin första visit hos greve Rehnsköld och
blev där till middagsmåltid. Huru deras tal sedan föll, tog
sig Rehnsköld tillfälle att säga: ’Min ärlige Lewenhaupt,
här är intet annat, än vi bägge måste göra parti och kasta den
gamla djävulen överända.’
Lewenhaupt: ’Jag vet ej, vem Eders Excellens menar.’
Rehnsköld: ’Jag menar greve Piper.’
Lewenhaupt: ’Nej, Eders Excellens, jag har aldrig
satt mitt väsende på den foten att göra parti, varken med
eller mot någon; utan jag håller den reglan att göra min
syssla som en ärlig man och låta var och en svara för sig.
Jag är en vän och tjänare av greve Piper, och hos honom åt
jag i går. Jag är ock en vän och tjänare av Eders
Excellens och haver ätit här i dag. Men uti den ovänskapen, som
Deras Excellenser hava sig emellan, lägger jag mig alldeles intet.’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
