Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från Alt-Ranstädt till Perevolotjna - Karl XII:s färd över stäppen från Perevolotjna till Bender
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man just intet kan veta avgången, så vore dock väl, att alla
rusthållare hölle sig färdige till hel ny rekrytering, särdeles
Östgöta kavalleriet, som helt och hållet ånyo måste
rekryteras. I haven jämväl att göra anstalt, att alla hemma i
riket ännu befintliga regementer till häst och fot äro färdiga
att gå i fält på första påfordran.
Det är högst nödigt, att man nu intet fäller modet, ej heller
släpper verket handlöst utan med yttersta krafter griper
verket an att bringa detta åter i stånd igen, på det man innan
kort må bringa alltsammans till önskeligit slut. Och
förmodar man, att oaktat denna förlusten är skedd, fienden innan
kort skall åter kunna så tvingas, att man lärer kunna vinna
utav honom allt vad man åstundar.»
Skrivelsen har blivit mycket skarpt bedömd i historiska
arbeten. Man måste emellertid göra klart för sig, under vilka
förutsättningar den är utfärdad. Förhållandet är nämligen
det, att Karl XII ännu icke kände till händelsernas
utveckling längre än t. o. m. slaget vid Pultava. Om Perevolotjna
visste han ingenting och fick ej veta något förrän nära en
månad senare.
Från Otjakov skickade Karl XII ett sändebud till
Konstantinopel. Instruktionen för honom lydde på att han skulle
gå mycket försiktigt till väga och ej få visa den ringaste
åstundan efter förbund med Höga porten. Han skulle blott
börja som så, att nu, då konungen av Sverige kommit inom
Turkiets gränser, hade Hans Maj:t erinrat sig sultanens
gamla anbud till honom att träda i närmare förbindelse med
Höga porten.[1] Skulle det under förhandlingarna härom från
turkisk sida framkomma ett förslag till förbund med Sverige,
så vore det gott och väl; men i sådant fall ägde svenska
sändebudet att genast ställa sina fordringar högt och begära
bistånd av Turkiets hela krigsmakt till lands och vatten.
Karl XII menade, att hans gamla vapenrykte skulle locka
Storturken att göra ett gott anbud.
Även till khanen på Krim avfärdade Karl en beskickning
för att träffa uppgörelse om underhållet av svenska armén,
som konungen förmenade nu ha anlänt dit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
