- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / IV. Karl XI:s och Karl XII:s tid /
777

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En livsglädjens sångare - Johan Runius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mantel såsom det borgerliga Stockholms bröllops- och
begravningspoet. I dessa kretsar hade han sina verkliga
vänner, och för att glädja dem rimmade han oförtrutet ihop
dikter vid högtidliga tillfällen på samma gång, som han i
festligt lag tömde bägaren. Hans smak för druvans safter
har vår förste litteraturhistoriker, Johan Henrik Lidén, på
märgfullt 1700-talsspråk uttryckt med de enkla orden
»Runius söp brav». Förvisso har han också varit ej blott en
oförlikneligt »lustig» utan ock en »fuktig broder».

Med frikostig hand strödde han omkring sig sina
tillfällighetsdikter blott för att göra vänner glada, aldrig för att få
ihop pengar. I sin dikt »Rimdantz i fastlagen» utmålar han
med åskådlig kraft versmakeriets vedermödor, hur den
lungsjuke skalden med döden i faggorna rimmar och hostar om
vartannat men dock måste fram för att få andra glada. I
sin gränslösa händighet i att handskas med rim och meter
låter han, som Schück så karakteristiskt uttrycker det,
»rimmen dansa en grotesk slängpolska med varandra»:

»Vem har i bruk vara sjuk och i vers dock falas och älas!
Gör icke jag var dag grift-skrift, gift-skrifter
[1] ogifter!
Rimmar och hostar iblann var om ann’ icke tungan och lungan!
Hjärtskott och hjärnbrott ihop, två ofredsamma, ledsamma sysslor
Bli då min död och dagliga bröd slika persar å versar!
Dansa går an iblann, men städse må snart göra ledse;
och lika smak, samma sak är rimma var eviga timma.
Allt för trått
[2] gör omöjeli’ gott. Förmågan, åhågan,
kraft och saft tynes av, går i kvav, förslöses, utöses.
Många, de le, göra spe, då de se mig smida så tida
och giva fram mitt menlösa kram uppå trycke’ så mycke.»


Otaliga äro exemplen på hur lätt Runius hade att foga
vers till vers. Hör honom till exempel till »fyllhundens»
uppbyggelse berätta vad som »nyss hänt i Bacchi stat:

Öhlström, fuller som ett fat,
gick från vinet,
föll på skrinet,
mötte svinet
och skrek: ’Hej, goddag, kamrat!’»


En besläktad sida av Runii begåvning som ordkonstnär
är hans fallenhet för ordlekar, vilken kunde komma över

[1] Bröllopsdikter.
[2] Tätt, ofta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/4/0779.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free