Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige blir anfallet, medan konungen är borta i främmande land - August II gör sig åter till herre i Polen, och ryssarne bemäktiga sig Östersjöprovinserna samt förhärja Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till ett visst antal från vart län. Lybecker hade emellertid
ytterst ringa tilltro till stridsvärdet hos detta lantvärn,
särskilt i rådande nödtid, som gjorde bönderna »särdeles
maktlösa». Men någon mening har han väl i alla fall haft med
att samla dessa tusentals oövade allmogemän. Förmodligen
har han hoppats, att blotta underrättelsen om de
omfattande rustningarna i Finland skulle imponera på fienden.
Det landskap, där denna landstorm hade sitt största
stridsvärde, var Österbotten, där landshövdingarne nedlagt ett
nitiskt arbete på att organisera folket, förse större delen därav
med gevär och exercera det. Största svårigheten hade varit
att skaffa lämpligt befäl, och detta tycks till allra största
delen ha måst uttagas bland bönderna själva.
På midsommaraftonen samlades folkuppbådet från
landskapets södra hälft i Ilmola, där det ordnades på avdelningar
och slutligen inför landshövdingen gjorde vad han kallar »en
vacker parade» — dock med det modifierande tillägget:
»isynnerhet av bönder».
Några högre officerare, som kunde taga överbefälet, funnos
icke att tillgå, utan detta överlämnades åt en civil
ämbetsman, häradshövding Jonas Mollin, »en smålänning av nation»,
som av landshövdingen får betyget »en lärd och väl
kvalificerad man». Men knappt hade landshövdingen rest sin väg,
förrän det blev oro i lägret. Allmogen från en av socknarna
tog sig för att avfärda en deputation på sex man till häst,
som skulle »på socknens vägnar» rådgöra med de övriga, »om
de skulle antaga den påbudna marschen» eller icke. De sex
landstormskavalleristerna talade ivrigt för att man borde
vända hem igen, eftersom landshövdingen ej följde med dem
och man för övrigt hade »litet till bästa». Folket från de
andra socknarna ville dock göra sin plikt och gå mot fienden.
Genast häradshövding Mollin fick höra talas om den
betänkliga tillställningen, skyndade han till den plats, där de
missnöjda socknemännen hade sitt läger. Han kom dit just
som korum skulle hållas. Sedan detta skett, lät han uppläsa
några kapitel ur krigsartiklarna »med sådana vedhängande
åtvarningar, som då närvarande tillfälle syntes fordra» och
slutade med en befallning, att manskapet skulle följande
morgon göra sig färdigt till marsch. Då började en av de
äldste bland de missnöjde, Simon Skyhl från Korsnäs by, tala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>