- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / V. Karl XII:s tid från 1710 samt den äldre frihetstiden 1709-1739 /
13

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige blir anfallet, medan konungen är borta i främmande land - August II gör sig åter till herre i Polen, och ryssarne bemäktiga sig Östersjöprovinserna samt förhärja Finland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Men under följande års krig ledde hans brist på energi till
farliga följder. Hans trupper brunno av lust att få utkämpa
ett avgörande fältslag i södra Finland, hans
underbefälhavare tiggde honom om att låta det komma därhän, men
generalens krigskonst var reträtt; och denna gick till Tavastehus,
där han lät armén intaga en fast ställning. Här fick han i
augusti befallning från svenska regeringen att inställa sig i
Stockholm, och samtidigt fråntog man honom befälet, som
överlämnades åt generalmajor Karl Armfelt. Det var
en karl av helt annat skrot och korn, en man som vid flere
tillfällen utmärkt sig för djärvhet och beslutsamhet.

Men tillståndet inom den armé, som han nu skulle föra,
var bedrövligt. Soldaterna svälte, och ej en vitten fanns
i krigskassan. Till och med officerarne måste tigga sig till
en bit bröd. Många av dem hade sålt både vapenrock,
pistoler och andra persedlar för att ej behöva svälta ihjäl. Deras
löner hade alltsedan krigets början utbetalats högst
oregelbundet — när de över huvud taget alls utfallit. Det fanns
officerare som på 3 à 4 år ej fått ett öre i lön.

Skulden för att armén fick svälta låg givetvis till god del
hos Lybecker, ty i fråga om provianteringen visade generalen
samma brist på energi som i sin befälsföring. Han tycks
rentav ha varit rädd för att begagna sin rätt att göra
rekvisitioner av förnödenheter inom krigsorten. Men i stället
provianterade ryssarne så mycket mera energiskt; och till deras
underhåll gick Finlands spannmål och slaktboskap, medan
landets försvarare fingo svälta. Sitt behov av dragare, vilket
uppgick till åtskilliga tusen, uttogo ryssarne ävenledes inom
Finland.

För sitt försumliga sätt att sköta arméns proviantering
och sin underhaltiga ledning av krigsoperationerna blev
Lybecker efter långvariga rättsförhandlingar av en
generalkrigsrätt i Stockholm dömd förlustig liv, ära och gods år 1717.
Dödsdomen gick dock aldrig i verkställighet, ty Karl XII
stadfäste den icke. Ett år efter dess avkunnande avled den dömde.

Under Lybeckers planlösa ledning hade andan inom finska
armén hunnit bli i grund demoraliserad. De talrika
rymningarna tala ett tydligt språk. Så hade t. ex. i december 1710
större delen av Savolaks regemente rymt sin kos, fastän denna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/5/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free