Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige blir anfallet, medan konungen är borta i främmande land - August II gör sig åter till herre i Polen, och ryssarne bemäktiga sig Östersjöprovinserna samt förhärja Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Strax norr om Hangö låg en liten svensk eskader. Dess
befälhavare, Nils Ehrensköld, var beredd att uppfylla sin
plikt, att göra allt vad göras kunde för att hejda den flera
gånger starkare fienden på hans härjningståg till Åländska
skärgården — och falla.
Nu närmade sig den ryska flottan. Man hörde de dova
slagen av tusentals åror på deras galärer — ty det var stiltje.
Mitt ibland de andra fartygen syntes en ståtlig, flaggprydd
jakt. Det var tsarens fartyg. Med orubbligt lugn bidade
svenskarne skådespelets fortsättning. Alla lovade de
varandra »med hand och mun» att troget stå varandra bi och
kämpa till det yttersta.
En slup med vit flagg kommer roende från ryska flottan
med uppmaning till Ehrensköld att ge sig. »Jag har icke fått
några skepp av min konung att skänka bort», svarar han.
Underhandlaren pekar menande på ryssarnes stora eskader.
»Jag ämnar aldrig ge mig levande», blir Ehrenskölds stolta svar.
Då rycker den ryska flottans avantgarde fram till äntring.
Ehrensköld har givit befallning att icke lossa ett skott, förrän
fienden kommit på halvt pistolhåll. Först då öppna de svenska
kanonerna eld. En mördande karteschsalva överöser ryska
linjen. Den hejdar sig. Ännu ett lag, och under ett ohyggligt
skrik av sårade jaga de ryska galärerna i vild flykt tillbaka
till huvudstyrkan. Men nu rycker denna fram i stället. Åter
en stunds tyst bidan, och så med ett dundra svenskarnes
kanoner med fruktansvärd verkan. De ryska galärerna vända
igen och äro snart utom skotthåll.
Då besluter den ryske överbefälhavaren att rikta anfallet
mot flyglarna av den svenska linjen. Tsar Peter eggar sitt
folk genom löften och hotelser. Under vilda tjut, skrik och
förbannelser störta ryssarne åter fram. Förfärligt är deras
anfall, ty de gå med raseri mot döden. De hejdas dock för
en stund av svenskarnes välriktade eld. Men nu äro de
framme och börja äntring. Där ytterst på vänstra flygeln ha
flere ryska fartyg hakat sig fast vid en svensk galär. Dess
besättning kämpar med förtvivlans mod på sitt sönderskjutna
fartyg. Men ryssarne äro för många. Under tyngden av dem,
som äntra från ena sidan, kantrar den svenska galären och
går till botten med vänner och fiender. — Efter hand lyckas
övermakten äntra även de återstående svenska galärerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
