Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige blir anfallet, medan konungen är borta i främmande land - August II gör sig åter till herre i Polen, och ryssarne bemäktiga sig Östersjöprovinserna samt förhärja Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men inte gjorde de ryssen något avbräck, när han slutligen
kom. Den första påhälsningen blev den 3 augusti 1715, då
en liten rysk eskader inlöpte vid Östergarn och landsatte 250
man, som utplundrade prästgården och åtta bondhemman
samt förde med sig den sjuttioårige prosten och några gamla
bönder som fångar. Östergarns allmoge drog sig undan för
att få hjälp av bönderna i grannsocknen. Men dessa höllo på
att bärga sin råg; och innan de hunnit samlas, hade fienden
inskeppat sig igen. Böndernas vakthållning hade emellertid
den nyttan med sig, att ett par ryska fartyg, som visade sig
fjorton dagar senare utanför Östergarn, ansågo rådligast att
sticka till sjös igen.
Under hela året 1716 fick Gottland vara i fred. Men i juli
påföljande år ankrade åter en rysk flotta vid Östergarn.
Denna gång var det en betydligt större eskader, som kom.
Befälet över den svenska strandvakten fördes av en kapten,
vilken beredde sig att försvara stranden med de två kanoner,
som han hade till sitt förfogande. Men knappt hade ryssarne
börjat beskjuta batteriet, förrän gottlänningarne lade benen
på nacken och lämnade sin kapten ensam. Ej bättre gick
det, när överstelöjtnant Böckler kom tillstädes för att samla
bönderna en mil längre in i landet till motstånd mot fienden,
som nu landstigit och var i full anmarsch. Böckler fick ihop
blott 130 bönder, trots det att bud utsändes på alla vägar
för att skaffa förstärkning. Emellertid erhöll
överstelöjtnanten underrättelse, att 200 allmogemän stodo vid Dalhems
kyrka. Han red då dit för att förmå dem att rycka fram.
Men de vägrade och förklarade med en mun, att de icke
ämnade gå ur fläcken, ty de vore bönder och inga soldater.
Längre fram på dagen anlände emellertid ytterligare 300
man till Dalhem, och då ansåg sig Böckler kunna
kommendera framåt marsch. Men första verkan av kommandot blev,
att hundra man genast satte av i motsatt riktning. En
löjtnant jagade efter dem med en avdelning bondekavalleri,
men ryttarne betedde sig själva inte bättre de utan rymde
allesammans utom fyra man. Under flykten hade en av
bönderna till och med velat slå till löjtnanten med sin musköt.
Böckler hade nu ingenting annat att göra än marschera
vidare. Men snart föll mörkret på, och man måste intaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
