- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / V. Karl XII:s tid från 1710 samt den äldre frihetstiden 1709-1739 /
36

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige blir anfallet, medan konungen är borta i främmande land - Danska kriget 1709—1710

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vittnesbörd är den om två hjärtan, som förstå varann och
längta efter varann.

Den 24 juni 1690 skriver han t. ex.: »Vad i världen kan
övergå den kärlek, som en trogen man har för sin hustru?
Jag svär vid min salighet, att jag aldrig har trott, att jag så
mycket skulle sakna dig, min nådiga lilla Fru, som jag sen
din avresa har försport. Gud vare mitt vittne, att jag ängslas
mera, än man säger om turtelduvan, som sin maka har mist —
jag har mist mer än min dygdiga maka, emedan jag är
alldeles ifrån mig själv. Jag varken sover eller vakar. Jag
är så liten sen din avresa, så liten, så liten, att min Gösta
Otto[1] intet kan vara mindre. Gud förbjude, att jag får höra,
att han intet är på vägen — visserligen sörjer jag mig
vattusjukan till. Men om min olycka vore så stor, att han intet vore
i källaren och jag hade ändock min hustru hos mig, skulle jag
ändock vara till freds, menandes alltid att kunna göra en liten.»

Hustrun gengäldar också med värme hans
ömhetsbetygelser, även om hon icke kan kläda sina känslor i makens
livfulla språk. Öm är hon om hans välbefinnande och ber
honom akta sin hälsa, »för tänk», skriver hon, »att det är
allenast för min ängels skull, som jag åstundar att leva i
världen och det enda, som mig kan göra förnöjd». I januari
1701 kan hon icke underlåta att uppmana honom i ett
postskriptum: »Var så god, min ängel, och tag sig väl i akt, och tag
alltid om mårnarna något varmt, innan min ängel går ut,
och håll sitt huvud och bröst väl varmt, för tåv[2] min ängels
hälsa beror all min hugnad och glädje.»

Sina prosaiska sidor hade naturligtvis även detta
idealäktenskap, och de bestodo under de första åren av ständiga
bekymmer för hur man skulle få debet och kredit att gå ihop.
Någon förmögenhet medförde grevinnan Stenbock icke i boet.
Hennes far hade tvärtom själv ekonomiska svårigheter att
dragas med. Slaget vid Fleurus blev också kännbart för
kassan, ty där blev Magnus Stenbock av med alla sina sex
hästar. Manspillan var också så stor, att han måste nyvärva
sitt kompani, och därtill saknade han pengar. Han skriver
vid den tiden till sin hustru: »Gud vet, vad jag skall taga


[1] Gustav Otto, deras förstfödde, var ännu blott påtänkt. Han föddes den 1 april eller den 10 september följande år— man vet ej säkert vilketdera — men dog i späd ålder.
[2] Utav.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/5/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free