- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / V. Karl XII:s tid från 1710 samt den äldre frihetstiden 1709-1739 /
37

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige blir anfallet, medan konungen är borta i främmande land - Danska kriget 1709—1710

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mig till, arme karl! Om din pappa ej kan nu hjälpa mig, är jag förlorad.»

Visserligen blev det en tröst för honom, att Karl XII
befordrade honom till överstelöjtnant, men det var dock först
som regementschef, som han skulle kunna leva på sin tjänst.
»Vore det än ett regemente i själva Lappmarken», skulle han
taga emot det, yttrade han. Men när utsikterna till befordran
i Sverige alltmer förmörkades, skrev han vemodigt till hustrun,
att finge de blott leva tillsammans, vore han nöjd, även om
det skulle ske i indiansk tjänst. Han började allvarligt tänka
på att överge Sverige och gå i främmande krigstjänst. »Är
någon på jorden olyckligare än jag», utbrister han, »som
måste skiljas från mitt käresta av armod, där dock hela
världen mig inbillar, att jag har meriter?» Och en annan
gång ger han uttryck åt sin klagan över att hustrun och han
antingen måste leva skilda och i oro för varandra, eller ock,
om de voro tillsammans, »vinslas[1] efter födan».

Ej långt därefter var han överste — men icke i svensk
utan i kejserlig tjänst. I det första brev, han nu skrev till
hustrun, meddelade han henne den glädjande nyheten redan
genom själva överskriften, som han roade sig med att låta
gå i den högre stilen: »Högvälborna Fru Grevinna, högtärade
Fru Överstinna.» Under sin krigstjänst i den kejserliga armén
knöt Magnus Stenbock förbindelser med flere tyska furstehov,
och särskilt blev han en gärna sedd gäst hos lantgreven
av Hessen, som erbjöd honom en mycket förmånlig tjänst.
Stenbock ville dock ej släppa hoppet på att få anständig
bärgning i sitt fädernesland. År 1697 gick också detta i
uppfyllelse. Han fick då glädja sig åt en fullmakt som överste
och kommendant i Wismar, en post, som två år senare
utbyttes mot chefskapet för Kalmar regemente och efter
ytterligare ett år för Dalregementet. Länge skulle det ej dröja,
förrän den unge översten fick tillfälle att visa, vad han
med sina dalagossar kunde uträtta.

Under sina föregående fälttåg hade han lärt sig sätta värde
på den svenske soldaten. Han hade gjort den erfarenheten,
att svensken som krigare var den tyske soldaten överlägsen
i både mod och anfallslust. I slaget vid Narva utförde han
med sitt Dalregemente stora ting, och på morgonen efter


[1] Kvida, jämra sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/5/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free