Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige blir anfallet, medan konungen är borta i främmande land - Danska kriget 1709—1710
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det åter skulle bli snapphaneri bland Blekingsbönderna. Och
i sådant fall kunde allmogen i södra Småland icke känna sig
säker för mord och brand utan bleve nödsakad att hålla vakt
mot grannbefolkningen både natt och dag. Av dessa hänsyn
vågade smålänningarne icke gå ut i kriget och överge sina
hem, »med mindre Blekingsbonden gjort det förut».
I Skaraborgs län ledde försöket att inkalla
bondeuppbåd till bedrövliga händelser. Uppbådet skulle samlas vid
Timmelhed för att marschera till Halland. Från flere håll
kommo också allmogeskaror antågande. Men folket från
Tivedstrakterna visade sig redan på vägen till
samlingsplatsen trotsigt och hotfullt. Särskilt skall en länsman ha
verkat som uppviglare bland bönderna och satt i dem, att
de skulle bestämt vägra att gå mot Skåne. I stället borde
de förklara, att ifall uppbåd skulle ske, ville de, såsom
deras fäder före dem, gå till Göta älv för att freda gränsen
mot Norge men ej längre.
Tivedsbönderna kommo slutligen överens om att icke gå
längre än till Binnebergs gästgivargård ett par mil söder
om Mariestad, där uppbådet från Vadsbo och Mariestad
skulle samlas. Dit skyndade nu landshövding Soop för att
lugna de oroliga folkhoparna. Han talade i de bevekligaste
ordalag till dem; han föreställde dem bland annat, att »ingen
annan än djävulen kunde hava eggat dem till ett så ont
företagande», och manade dem att lyda överhetens bud. Det
var förgäves. Böndernas hållning blev allt trotsigare. Soop,
vars föregående vana såsom änkedrottningens kammarherre
ju ej danat honom att tas med uppstudsiga bondehopar,
fann rådligast att försvinna från skådeplatsen, sedan han
först blivit klämd mellan beväpnade bönder, som slöto sig
i en tät krets omkring honom.
Allmogens raseri vände sig därefter mot kronofogden på
platsen, som sin plikt likmätigt stannade kvar för att få
folket att ta reson. Tumultet blev allt värre: »under sus och
dus av fylleri sammangaddade de sig i ett förbistrat raseri»
mot honom. Han var redan på förhand illa omtyckt av
bönderna och beskylldes för övergrepp och besticklighet.
Då en länsman ville taga häradsfanan för att giva tecken till
avmarsch, störtade en bonde fram och »undsade honom till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
