Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sverige blir anfallet, medan konungen är borta i främmande land
- Danska kriget 1709—1710
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Slaget vid Hälsingborg.
Efter sex veckors fälttåg stod danska armén åter vid
Sundets strand. Men nu hade den emot sig en fältstark svensk
armé.
På morgonen den 28 februari 1710 voro danskarne
uppställda på en höjd nordost om Hälsingborg och inväntade
där ett svenskt angrepp. Emellertid blev det snart en så
tät dimma, att Rantzau och hans generaler ej kunna tänka
sig, att fienden nu skulle kunna gå till anfall. Därför brydde
man sig ej heller om att skaffa livsmedel till regementena.
Och följden blev, att när plötsligt, vid 9-tiden inkommande
patruller rapporterade, att svenskarne voro i anmarsch,
fingo de danska trupperna börja striden på fastande mage.
Svenskarne däremot voro den dagen bättre förplägade,
och Stenbock hade låtit »utdela för tre styver brännvin till
var gemen». Det kunde de också behöva efter att ha
kamperat under bar himmel den regniga och kalla natten förut
och flere dagar slitit ont under marscherna i oländig terräng
och på genomusla vägar. Många av dem voro också nära
att falla omkull av trötthet.
Stenbock red själv före striden omkring bland sina gossar
och talade eldande ord till dem; och det sägs, att när han
fick syn på en krigare, som såg modstulen ut, tog han honom
under hakan och sade: »Se morsk ut, min gosse, så springer
dansken för dig!»
Den danska armén räknade omkring 14,000 man, den
svenska 15—16,000. Svenskarne voro förhållandevis mest
överlägsna i fråga om kavalleri, en överlägsenhet, som dock
ej var kvalitativ.
Rantzau hade med omtanke valt sin ställning så, att
armén skyddades av moras både i fronten och på flyglarna.
Visserligen var kärrmarken något frusen, men det var dock
ganska svårt att passera den med hästar och kanoner.
Efter en stunds kanonad på ömse sidor lät Stenbock sin
armé göra en dragning åt vänster i akt och mening att taga
fienden i flanken. För att nu ej danskarnes högra flygel
skulle bli kringränd av det svenska kavalleriet, uppgav
Rantzau, genast han märkte avsikten, sin avvaktande
hållning och lät sina trupper gå till anfall. Men under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:52 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/5/0065.html
