Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige blir anfallet, medan konungen är borta i främmande land - Karl XII driver Turkiet till krig med Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nu hade ock», berättar Agrell, »deras eljest liksom
fängslade fruntimmer permission att gå ut, men dock med tilltäckte
ansikten, och de förmögnares med svarta eunucker till
custodes pudicitiae[1] efter sig. Och var löjeligt, att då desse eländige
kvinnspersoner, som intet voro vane att se annat folk än sina
egne, blevo oss varse på gatorne, blevo de ståendes och
admirerade[2] oss, så länge de kunde hava ögonen på oss för det
myckna omlöpande folkets skull.»
Jo jo, det var nog något annat att se de ståtliga, högvuxna
främlingarne från Norden, om vilkas bedrifter de hört så
mycket talas, än de snöpta svartingar, som vanligen omgåvo
dessa stackars kvinnor, då de ej mottogo besök av sina
turbangubbar i slafsande vidbyxor och långa kaftaner. De
förnämare turkarne hade nämligen, för att tala med Agrell,
»snöpte morianer, som bevaka deras fruentimber. Själva
storturken eller kejsaren haver några tusende kvinnspersoner
uti sin seralj, som alla äro utvalde slavinnor av allahanda
nationer. De bevakas ock av sådane eunucker, för vilka en
förman är, som kallas Kislar aga, jämväl en snöpt morian.
Han har stor myndighet och är en ibland de tre förnämsta
uti hela turkiska riket.»
Denna stränga bevakning till trots har Agrell i mars 1711
att berätta om en livländsk yngling, vilken »blivit turk och
bostangi»,[3] hurusom han blivit »kommenderad in uti innersta
delen av kejserliga seraljen, till att sopa och göra
fruntimmerskamrarna rena, då han haft den olyckan, att när han
skulle gå ut igen, blev han några steg efter de andra och vart
med våld av några stycken kvinnfolk släpader in uti en
kammar, utan att eunuckerna kunde bliva det varse. Blev
alltså därinne tre eller fyra dagar, till dess äntligen Kislar aga
(överste snöpingen) kom att visitera fruntimmerslogementerne.
Och då har han till att rädda sitt liv, som han förut
av kvinnfolken var underrättad, hastigt sprungit ut igenom
dörren, och stängt igen henne utantill, att Kislar aga intet
kunde komma efter honom, utan kom undan helskinnad.»
Den gode pastorn försäkrar, att ynglingen själv var utan
all skuld, ty han var »en mycket enfaldig dräng» och hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
