Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige blir anfallet, medan konungen är borta i främmande land - Karl XII driver Turkiet till krig med Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
taga åt honom, utan han sprang högt uppå väggarna och
fräste, när han fick se oss. Detta var nu all den raritet, som
uti denna mäktiga herrens djurhus var att se.»
Vad sultanens förströelser beträffar, har vår sagesman fått
veta, att Hans Maj:t »diverterar sig med fiskande och har låtit
bygga ett litet skjul på tvenne båtar, därinne han sitter och
metar. Och då han några små fiskar bekommer (som här
intet kan fela, emedan vattnet är övermåttan fiskerikt),
skickar han omkring till sina stora herrar att hedra dem därmed,
då de åter tillbakars måste visa sin skyldighet med några
pungar penningar. Har alltså intet mödan förgäves men
dock, som mig tyckes, ett oanständigt sätt till att schackra
för en så stor herre och mäktig monark.»
Men »sådan herre, sådan dräng»: när Agrell i sällskap med
svenske envoyén på hösten 1710 uppvaktat tatarernas khan,
som då befann sig på besök i Konstantinopel, »kommo
hovbetjänterna», säger Agrell, »och fordrade drickspenningar av
vår hovmästare, vilken ock gav dem efter proportion. Och
kan man intet utan rodnad se, huru skamlöse turkarne äro
uti detta målet, ty de blygas intet vid att själva fordra som
ock uppräkna sina gjorde tjänster: huru den ena har burit in
rökfat, den andra stolen att sitta på o. s. v. — töras väl ock,
när de en gång fått, komma igen andra gången och neka,
dem blivit givet något.
Denna audiensen kom Herr envoyén på 92 riksdaler att
kosta, ty jag tror, att uti hela världen finnes intet folk, som
så veta att skinna och skava som detta, och det på
oanständiga och sordide[1] maner.»
Bland religiösa fester, som Agrell fick se var även en
omskärelsefest. Han skildrar, hurusom »några pojkar fördes vårt
hus förbi, som skulle omskäras, uti sådan procession: först
kommo 16 eller 18 stycken andra pojkar till fots, sjungandes
med full hals på landsens sätt och klappandes med händerna,
därpå några vuxne manspersoner uti tvenne rader, pojkarnes
fränder och grannar, sedan 2 stycken präster, som blåste
landsens vanlige kyrkomelodi, efter dem en mycket gammal
präst, som klappade på pukor, dem en annan för honom bar
på ryggen. Så följde pojkarne själve till häst, mycket väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
