Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sverige blir anfallet, medan konungen är borta i främmande land
- Karl XII driver Turkiet till krig med Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
få höra något från dem där hemma. Så »hundrar» rospiggen
Nils Malm i ett brev till sin kamrat på Lagmansö herrgård
Annika Taxin, »hornen[1] di alldelis förgätit mig» där hemma,
eftersom han »aldrig kan få den ringaste bokstav ifrån
Sverget». Han slutar sitt brev med den önskan, »att
Gud ville välsigna Eder och alla goda vänner i hela vårt
rike. Jag har varit där», tillägger han vemodsfullt, »men
Gud vet, när jag kommer.
När flickor i säng
må sötlig sova
som blomster i äng,
då måste soldaten till kompani gå
och många andra travaller[2] utstå.»
Men sina »travaller» glömde han, så snart de voro över,
som han säger i ett annat brev. Man var väl karolin, för
fanen!
Samma tålamodsprov att finna sig »vara bortglömd utav
alla goda vänner» fick bland otaliga andra karolinen E.
Demin genomgå. I ett brev till sin syster, som var gift med
gästgivaren i Märsta i Uppland, beklagade han sig över att
han »den ringaste bokstav intet värdigas att bekomma»
hemifrån. Det hade nu snart gått fem år, utan att han fått
veta, om hans vänner och fränder levde eller voro döda.
Han kunde knappt annat tro, än att de glömt bort »de arma
pelegrimer, som i Turkiet ligga».
Vad honom själv beträffar heter det: »Vad för plågor och
ängsligheter vi äro råkade uti, det är intet till att beskriva.
Turkar och barbarer äro till att omgås med; och vet Gud,
huru snart vi slippa ifrån dem. Den stora Guden hjälp vår
nådiga konung och sedan oss arma mänskor ännu en gång
att komma hem till vårt kära fädernesland och där till få
se varannan i fred och rolighet! Jag är ännu hos min gamla
greve. Jag vill intet ta någon annan tjänst, så länge vi äro
uti denna nöden stadde. Han har varit så nådig och lovat
mig ett stycke bröd med tiden, så framt vår Herre hjälper
honom hem, vilket jag intet tvivlar.»
[1] Om.
[2] Franska travail: möda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:52 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/5/0102.html
