Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige blir anfallet, medan konungen är borta i främmande land - Magnus Stenbocks tyska fälttåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»övertygad om det rättfärdiga i greve Stenbocks sak,
förutom det, att det föll honom obekvämt att underhålla
honom och hans trupper» — så återgav en annan av konungens
rådgivare hans uppfattning. Men nu kom till påtryckningen
från de nämnda riksråden även tsar Peters bestämda fordran,
att de ryska krigsfångarne i Sverige skulle lösgivas, innan
Stenbock och hans här finge lämna Danmark. Ej heller
August II var de svenska fångarne gunstig. Han yttrade
till danska sändebudet, att Stenbocks armé borde
tillintetgöras eller åtminstone göras oskadlig för ett år. Därför bad
han sändebudet skriva till sin konung, att denne borde hitta
på alla möjliga förevändningar för att kvarhålla sina fångar.
Det lyckades man också utan svårighet göra. När det t. ex.
i kapitulationsvillkoren bestämdes, att »samtliga svenska
fångar» skulle överföras till Sverige, så förklarade man på
dansk sida, att meningen därmed skulle ha varit den, att
samtliga fångar borde avhämtas på en gång, något som
skulle krävt en dubbelt så stor transportflotta, som svenska
regeringen skickat till Aabenraa. På flere sätt krånglade
man också med de svenska transportskeppen.
Att utväxla de fångna ryssarne i Sverige mot lika
många svenska krigsfångar i Danmark kunde Sveriges
regering icke vara med om, ty då hade man sedan inget
medel att utöva påtryckning på ryssarne för att få dem att
behandla de svenska fångarne i Ryssland mänskligt. Och för
dem var faran naturligtvis mycket större, än den någonsin
kunde bli för de svenskar, som voro fångna hos ett så
humant folk som danskarne. På det viset runno
underhandlingarna om fångarnes frigivande ut i sanden. Och när
man på svensk sida blivit övertygad om omöjligheten av att
uppnå en ärlig överenskommelse med danska regeringen,
fick den svenska transportflottan fram på hösten fara hem
igen med oförrättat ärende.
I själva verket synes det svenska rådets flertal ej heller
ha varit så värst angeläget om att få hem Stenbock själv,
ty frånsett personlig ovänskap mellan honom och en del
rådsherrar, var Stenbock en av de få, som alltjämt voro redo
att följa sin konung genom eld och vatten, om det gällde,
medan regeringens flertal umgicks med tankar på att sluta
fred utan Karl XII:s hörande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
