- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / V. Karl XII:s tid från 1710 samt den äldre frihetstiden 1709-1739 /
138

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige blir anfallet, medan konungen är borta i främmande land - Kalabaliken i Bender

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lämna, avsedda för khanen, så kunde det vara lämpligt,
att Hans Maj:t försäkrade sig om hans värdefulla person.

Den polske ryttmästaren anlände mycket riktigt till Bender
och hade där en del samtal med seraskieren. Knappt hade
emellertid polacken med sitt följe lämnat staden, förrän Karl,
tack vare några behjärtade män, som tyckte om ett litet
äventyr, hade lagt sig till både med budbäraren och med
det brev, denne förde med sig tillbaka. Det var skrivet av
en högre tatarisk officer till Sieniawski och röjde för Karl
XII en komplott av farligaste slag. Huvudpersonerna däri
voro khanen och seraskieren av Bender, Ismael Pascha, vilka
skulle anföra Karls eskort genom Polen. De hade med
Sieniawski avtalat, att han skulle möta dem vid polska gränsen
och därifrån »eskortera» konungen vidare — varthän är lätt
tänka sig.

Karl XII ämnade naturligtvis icke gå i fällan. För var dag
blevo emellertid paschans och khanens anmaningar till
honom allt kraftigare, och slutligen övergingo de till hotelser.

Men Karl satte hårt mot hårt. Han var övertygad om att
sultanen själv icke hade någon del i sveket, och tänkte sig
därför väl ej heller, att man skulle låta det gå till några
ytterligheter.

Sultan Akmed blev emellertid förd bakom ljuset av khanen
och seraskieren. Han önskade ju framför allt, att Karl XII
snarast möjligt skulle bege sig hemåt för att själv övertaga
befälet över sin armé i Tyskland och med den rikta en kraftig
stöt mot ryssarne. Men så får han den ena rapporten efter
den andra om sin gästs oresonlighet och tredska. Om motivet
till Karls motspänstighet — khanens och paschans komplott
— visste han ingenting, och de sammansvurna sörjde också
för att inga underrättelser därom nådde sultanens öra. Då
Karl därtill anhöll om ännu ett större penninglån för
transportens utrustande, blev Akmed ytterligare obehagligt
berörd, och i ett ögonblick av uppbrusning gav han befallning
att använda våld. Samtidigt skrev han till Karl XII själv
ett brev, vari han helt enkelt anmodade sin gäst att »utan
tidspillan förfoga sig i väg» och hotade med att en vägran
skulle få »besynnerliga efterföljder».

När nu paschan den 12 januari upprepade sin anmodan
till Karl XII att ge sig av och lät konungen veta, att han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 12:18:50 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/5/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free