Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige blir anfallet, medan konungen är borta i främmande land - Kalabaliken i Bender
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
något, så tät som krutröken låg i rummet. »I detsamma»,
berättar han, »lät Hans kungl. Maj:t neder högre armen och
stack med värjan den andra turken igenom, då jag geschvint
sköt den tredje med min andra pistol. Och då kände Hans
kungl. Maj:t mig igen och sade dessa ord: ’Roos, är det I
som frälste mig?’ då jag svarade: ’Ja, näst Guds hjälp hade
jag den nåden.’ Då klappade Hans kungl. Maj:t mig på
axeln och sade: ’Jag ser, att ni Rooser intet har förlåtit mig.’
Sedan tog Hans kungl. Maj:t upp sitt armkläde och torkade
blodet av ansiktet efter tvenne blessyrer, vilka Hans kungl.
Maj:t fick av turkarne.» Ett annat sår, som han fått i vänstra
handen av ett sabelhugg, lät han sin trogne räddare förbinda.
»Därpå», fortsätter Roos, »tog Hans kungl. Maj:t mig vid
handen och sade: ’Roos, lät oss nu gå in uti salen och där
göra vårt bästa med det lilla manskap, vi ännu hava!’ Och
därpå gingo vi in uti salen, varest turkarne straxt gjorde ett
försök och ville storma in på oss genom fönstren men måste
dock retirera sig av vårt skjutande.»
När ej heller deras kanoner förmådde något mot huset,
som var uppfört av sten, började de i stället mot aftonen
bombardera taket, vilket bestod av bara spån, med glödande
kanonkulor och brinnande beckkransar, medan tatarerna
sköto pilar med långa svansar av brinnande blånor i taket,
allt i syfte att få huset i brand. Till den ändan staplade de
anfallande också upp stora höbuntar utmed den obevakade
delen av huset ända upp till taket och tände sedan eld på dem.
Svenskarne anade ingen fara, förrän en stark rök började
tränga in från förstugan genom salsdörren. Då skyndade
Karl och några andra uppför trappan till vinden för att
släcka. När de öppnade vindsluckan, slogo lågorna dem i
ansiktet. »Vi måste dock däran», säger Roos, »fast en del
blevo brände uti ansikten och händerna.» För att försöka
hindra elden från att gripa vidare omkring sig befallde
konungen de sina att med musköter, karbiner och värjor,
de enda »brandredskap», som de förfogade över, stöta ned
spåntaket. Men när turkarne sågo männen där uppe under
takåsen arbeta bland flammor och rök, riktade de sina
kanoner och gevär emot dem, varför konungen och hans trogna
slutligen måste kasta rockarna över huvudet och störta
tillbaka genom lågorna ned för trappan. Därvid passade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
