Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige blir anfallet, medan konungen är borta i främmande land - Svenska folkets röst gör sig åter hörd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den gamle skröplige greve Axel Julius Dela Gardie1[1]
ansåg enda sättet vara att statuera avskräckande exempel
och började vidlyftigt orda om sina egna erfarenheter i den
vägen under den tid, han var med »glorvyrdigast i åminnelse
salige konung Karl Gustaf» i Polen. Som exempel på
konungens stränga disciplin anförde De la Gardie, att några
tyskar och finnar, »som rappat får, svin, höns, och en, som
allenast tagit någre kålhuvuden, blevo på färska gärningen
avlivade och upphängde. Och sedan någre sådane
executioner voro skedde, förövades inga exorbitantier[2], utan förhöllo
de sig vackert stilla.»
Men en annan gammal krigare, general Frölich, som icke
gärna försummade att ge diskussionen en religiös prägel,
mente, »att efter all lag bör straffet vara proportionerat efter
brottet. Intet svara just någre kålhuvud, ett svin eller en
höna emot en människas liv, att hon detsamma skall mista.
Vi äro kristne människor, dock bräcklige och fela alla; vi
böre också kristeligen emot och med vår nästa leva. Om en
sådan delinkvent allenast avstraffades med 7 eller 9 par
spöden och lärde sig utantill väl att läsa sin konung Davids
botpsalmer, bleve han väl omvänder och gjorde gott; det
vore också Kristo behageligit.»
Greve Falkenberg: »Krigsdisciplin måste allvarsamligen
handhavas. Det lära oss alle historier och däribland våre
inländske, varest ett remarquabelt och märkvärdigt exempel
finnes om en svensk anförare, som hette Engelbrecht
Engelbrechtsson, vilken den tiden förde en armé i landet, som
bestod av 100,000:de man; och spordes icke den ringaste
gravation[3] eller våldsverkan av hans krigsmakt på någon
innevånare hava varit förövad, så att överallt ibland
allmogen den tiden det allmänne ordspråket gick: ’Men
Engelbrechts här haver intet gjort oss så stor skada, som en höna
är värd.’»
Greve Frölich: »En armé om 100,000 man och marscherad
alla provincier hela riket igenom utan att hava varit landet
till någon gravation[4] eller gjort allmogen så stor skada, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
