Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige blir anfallet, medan konungen är borta i främmande land - Karl XII kommer hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av hästen. Detta bekymrade Hans Maj:t i förstone icke litet.
Dock som man strax där bredevid blev varse en liten puss
med vatten, så buro postiljonerne Düringen dit, och Hans
Maj:t skötte honom med egen hand, till dess han åter
kvicknade.»
Karl skyndade nu med den ene postiljonen som vägvisare
i förväg till skjutsstationen, medan den andre skulle så sakta
följa efter med Düring. Men i skymningen tog konungens
följeslagare miste om vägen, och när de bägge ryttarne
äntligen kommo fram till skjutsstationen, var Düring redan kry
och välbehållen där. »Hans Maj:t betygade fördenskull en
synnerlig fägnad, att de åter möttes.»
Resan gick nu vidare mot norr upp genom Siebenbürgen
till Klausenburg. Därefter böjde resenärerna av åt
väster och kommo ut på den stora ungerska slätten. Över
Debreczen och Buda-Pest gick färden till Wien. Som det
ej vidare fanns några ridhästar att tillgå, fingo de resande
hela vägen ända fram till Wien åka i vagn. Och fast det
icke var i Karls smak, så var det nog Dürings lycka, ty
under tiden hämtade han sig fullständigt från sin
överansträngning. Det kunde också behövas, ty från Wien gick
färden på hästryggen natt och dag nästan i ett kör, »sedan
måneskenet kom till hjälp». Resenärerna följde
Donaustranden ända till Regensburg, där de böjde av mot norr till
Nürnberg och färdades därifrån över Bamberg och
Würzburg till Hanau vid Main. Ingen enda gång voro de bägge
ryttarne ur kläderna. De unnade sig »så gott som ingen
vila mer än den lilla stunden, då de åto som hastigast
middag och kväll, medan man ömsade och sadlade deras hästar».
De bägge ryttarne gåvo sig ut för att resa strax före kung
Karl med uppdrag att beställa hästar för hans räkning. Och
de lyckades också bra dupera alla, som höllo utkik efter
svenske konungen. Men i Kassel höll Karl på att bli
igenkänd. Här var han inne på vänskapligt område, eftersom
den regerande lantgrevens son, prins Fredrik, nyss
förut friat till prinsessan Ulrika Eleonora och med Karl XII:s
goda minne fått ja. På skjutsstationen möttes de resande av
en överste Kagg, som var född svensk. Han hade order
att genast tillkännagiva vid hovet, när Karl XII anlänt.
Nordberg förtäljer, hurusom »Kaggen hälsade dem med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
