Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örlig, pest och hungersnöd - Den asiatiska pesten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den åtgärden att skilja de sjuka från de friska. Flitigt rökte
man också med tjära för att fördriva smittan. De döda sveptes
i sina kläder, varefter man genast begravde dem och strödde
kalk över liken. Deras gång- och sängkläder fingo icke
försäljas eller spridas bland arvingarna, förrän de väl rengjorts
och rökts.
Viktigast av allt var dock att så fort som möjligt få i
ordning ett allmänt sjukhus. Den 20 september kunde också
collegium medicorum tillkännagiva för allmänheten, att en
sådan anstalt blivit upprättad ytterst på Ladugårdslandet
nere vid sjön — vid nuvarande Fredrikshov. Dit kunde »var
och en låta föra den som bliver av farsoten besvärad och han
vill hava utur sitt hus».
Tidens knapphet gjorde emellertid, att sjukhuset blev
högst ofullständigt utrustat. Om tillståndet i övrigt där
sakna vi närmare underrättelser, men förmodligen var det
ungefär likadant som inom Köpenhamns lasarett vid samma
tid. Det beskrives sålunda: »Idelig indløb Klager over at
Utugt, Klammeri, Slagsmaal, ugudelig Tale og gudsbespottende
Banden tog Overhaand i Lazarethet og maatte nedkalle
Forsynets svære Straffedomme. Ikke allene Vaagekonerne
bestjäl de Syge og Døde, men de Syge bestjal hinanden
indbyrdes. Barbærsvendene paasagdes, at de udpressede
Penge af de Syge for Medicamenter.» Till slut gick det där
så långt, att en »Profos eller Tugtemester» måste tillsättas.
Sjukhuset på Ladugårdslandet blev snart otillräckligt,
varför även det s. k. Rörstrandshuset måste användas för
samma ändamål. Och då ej heller det räckte till, fick man
föra många sjuka till Skeppsholmen, vilket naturligtvis
ytterligare förvärrade tillståndet där. Dödssiffrorna i staden
tilltogo med förfärande snabbhet. För sista veckan i oktober
uppgingo de till över 1700.
Under sådana förhållanden förmådde doktor Grim icke
på långt när att ensam sköta alla, som behövde hans hjälp.
Därför anställdes ännu en pestmedikus, och även han fick
en barberare med gesäller till sin hjälp. En hel del klagomål
anfördes också mot Grim, och deras innebörd framgår av
förmaningar till honom från collegium medicorum den 14
september »att gå till de fattige oftare och intet utpressa
några penningar av dem, intet snäsa dem utan gå till alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
