Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örlig, pest och hungersnöd - Den asiatiska pesten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utbäras och begravas. De stora groparna på Södermalm
stå öppna och igenkastas intet, förrän de bli fulla, löpandes
mycket folk dit och titta in.»
I sin hemskhet mest imponerande verkade de två stora
pestvagnar, som anskaffades, en för Norr- och en för
Södermalm. De voro förspända med fyra hästar, som drogo en
svartmålad kista, så stor, att den rymde fjorton eller femton
lik. Framför vagnen gingo »några hederliga matronor, som
för sina dygders skull ha lång tid haft fritt logemente på
hindergården. Ibland dem går en, som hela vägen ringer med
en klocka — ingen annan själringning bestås åt dessa.»
Men mitt i all den fruktansvärda hemsökelsen »höll man
stora collationer, dansade och plägade sig syndigt». — »Ah,
huru sorgeligt är det dock att förnimma», säger Svedberg,
»det mångt världsens barn intet kunnat späkt blivit av dessa
tiders svåra plågor! Här är ett sådant fylleri, enkannerligen
om Herrans sabbatsdagar, förövad, som någon tid i bästa
frids- och vällustdagar plägar övas.»
Anteckningar ifrån denna fasans tid omtala, att väderleken
envist höll sig »tjock och töcknig», alldeles som under
digerdöden. Så läser man: »I september blev en stark töcken och
förgiftad dimba över hela staden. Det var helt stilla lugnt;
ingen droppe regn kom under hela hösten.» Man gjorde även
den iakttagelsen, att när nordan någon gång blåste, blev
dödligheten märkbart mindre, »men när sunnanväder kom»
— vilket var den vanligaste vinden — »då tändes sjukdomen
upp såsom en häftig eld».
Den förut citerade biskop Laurentius Paulinus talar också
om en dylik »förkränkt väderlek» såsom orsak till pest. För
hans naiva uppfattning tedde sig verkningarna av den
töckniga och tjocka luften sålunda: »Luften eller det utvärtes
vädret haver en stor gemenskap med människones livaktige
anda, och ingen människa kan till livet bliva behållen, med
mindre hon genom andedräkten insuger det utvärtes vädret,
vilket ock dessförutan intränger sig uti lekamen genom
ögonen, öronen och svettehålen. Därföre när luften utav någon
slem dimba och fuktighet bliver förgiftad, så indrager
människan genom andedräkten samma fuktighet uti livet,
därutav hon då invärtes kan bliva fördärvad, besynnerliga där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
