Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örlig, pest och hungersnöd - Hur svenska folket eljes hade det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alla förmögnare personer. Alla anhöllo de att slippa
återigen betungas med utgifter för regementets rekrytering, och
förgäves föreställde Adlersten prästerna, att deras inkomster
alltid voro säkra, och att de »under den dödeliga tiden i
synnerhet genom likstolars tagande haft en märkelig båtnad».
Men de närvarande löntagarne framhöllo, att de under
kriget icke fått ut mer än hälften av sin lilla avlöning, och
nu skulle de ut med särskilda pålagor för peruker, fontanger
och andra s. k. lyxartiklar. Om de nödgades åtaga sig
även denna nya börda, skulle »deras fullkomliga undergång
därutav följa». Resultatet av mötet blev också, att
landshövdingen i sin skrivelse till regeringen förklarade det
omöjligt för länets ståndspersoner att deltaga i nyuppsättandet av
dragonregementet.
Tungt drabbades de fattiga stackare, som ej förmådde
utgöra sina skyldigheter till kronan, av lagens arm. Då blev
det utmätning och elände. Riksrådet Posse yttrar i rådet
år 1710: »Uti Uppland haver det så strängt med exekutionen
tillgått, att både gång- och sängkläder äro blevne exekverade,
så att bonden med sina barn ej hava det ringaste att ligga
uppå, att de nästkommande vinter måste både svälta och
frysa ihjäl, ty de hava tagit bort endaste kon, som bonden
haft haver.» Landshövdingen i Skaraborgs län skriver år
1715, att han fann årets kontribution alltför dryg, »ty när
uppbördsmännen vid exekution och pantning på många
ställen tagit grytan av spisen, dörren av krokarna och
fönstren ur väggarna, så är svårt finna något mer på det rummet,
som i hast kan förvandlas i penningar».
Men värre än de tunga skatterna, värre än utskrivningarna,
som drogo arbetskraft från jordbruk och hantverk, voro på
många håll de inkvarteringar av krigsfolk, som alla län vid
olika tillfällen måste dragas med. I vissa orter kunde man få
se ända till tolv soldater och flere hästar förlagda på ett
hemman. Hur skulle det kännas för bonden under klena skördeår
att dela ut sitt bröd till dessa objudna gäster, under det han
själv, hans hustru och barn fingo svälta? Hur skulle det
kännas att ge sitt knappa foder till ryttarnes hästar, medan
hans egen boskap låg vanmäktig av hunger?
De värvade soldaterna voro ofta vräkiga sällar, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
