- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / V. Karl XII:s tid från 1710 samt den äldre frihetstiden 1709-1739 /
214

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örlig, pest och hungersnöd - Hur svenska folket eljes hade det

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

inte nöjde sig med vanlig husmanskost utan ständigt lågo
i träta med sina värdar. Från olika landsändar inlupo
klagomål över hur de huserade i kvarteren. Så heter det från
Östergötland på hösten 1713, att de där förlagda trupperna
under sin sysslolöshet vande sig vid »allehanda liderligheter»,
särskilt stöld. Och endast sällan kunde tjuven ertappas och
det stulna återfås, »ty», heter det, »de hålla så med varannan,
att man intet kan få någon rätt efterrättelse av dem, helst
de tala finska och annat brutet mål, som intet många förstår».
Allmogen hyste, sades det, större fruktan för slika gäster, »än
om det vore själva fienden, förty de bliva icke allenast hotade
med eld och brand, slagne och drevne utur husen, utan där
någon dräng eller pojke är, får han för deras våldsamheter
intet bliva vid gården och arbetet».

Riksdagsbesvären från Oxie, Skytts och Vemmenhögs
härader i Skåne år 1713 ge följande vackra bild av hur
sådana bålda krigare kunde fara fram mot sina kvartervärdar:
»De nöjde sig icke med husmanskost utan tvungo värden att
undfägna dem och deras inbjudna kamrater med sin bästa
mat samt öl och brännvin. Och när förrådet tog slut,
misshandlades värden, tills han förmåddes att avyttra sina
lösören för att skaffa ny välfägnad.»

Genommarsch av krigsfolk medtog också hårt böndernas
lilla mat- och foderförråd, och den därmed följande
skjutsningsskyldigheten både ansträngde dragarna och drog
arbetskraft och tid från jordbruket. Ej sällan blevo hästarna
så hårt ansträngda, att de stupade eller fördärvades.

Vad landshövdingerapporterna förtälja om tillståndet i landet.



Ett kraftigt språk om tillståndet i landet tala en hel rad av
rapporter från landshövdingarne, isynnerhet under den stora
ofredens sista år. Redan år 1700 befarade landshövdingen i
Kopparbergs län, att största delen av allmogens obetalta
skatter icke skulle kunna indrivas. Men han tillade: »Dock
felas dem intet på hug och lust att tjäna Eders kongl. Maj:t
uti det de kunna komma till väga med, det jag särdeles kan
berömma dem för, förnämst dalkarlarne, som alltid äro de
villigste.» Följande år kunde han inberätta, att enligt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/5/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free