Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örlig, pest och hungersnöd - Hur svenska folket eljes hade det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ytterligare ödesmål utfärdade han i mars 1718 en cirkulärskrivelse
till landshövdingarne i riket. Däri påpekades vikten av att
åkrarna bleve besådda, och att inga nya ödesmål uppstode.
Fördenskull befalldes landshövdingarne att noga tillse, att
allmogen finge köpa behövlig spannmål till utsäde. Och där
ej sådan på annat sätt kunde anskaffas, skulle den få säljas
till bönderna från kronomagasinen. Vidare ålades socknen
att mot lagstadgad ersättning plöja upp åkrarna åt dem, som
ej hade några dragare, samt dessutom ansvara för utskylderna
för alla sådana hemman, som hädanefter råkade i ödesmål.
Men syftet med dessa förordningar vanns icke, ty
villkoren för erhållande av kronospannmål voro för hårda för de
fattiga bönderna. I stället uppstodo nya ödeshemman även
under år 1718, dock ej i så fruktansvärt stort antal, som man
skulle kunnat tro. Procentuellt sett hade detta antal i
Älvsborgs län under åren 1700—1718 ej växt värre än från 3,85
till 5. De flesta ödegårdarna lågo i Redvägs och Kinds
fögderi, där över hälften av samtliga hemman blivit öde. Men
att märka är, att fögderiet redan år 1700 hade över hälften
av länets ödeshemman inom sina gränser. I allmänhet var
det naturligtvis länets högst belägna och magraste jord, som
blev öde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
