Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örlig, pest och hungersnöd - Hur svenska folket eljes hade det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
erlagda mantalspengar och andra uppgifter ge till resultat, att
denna i Halland växt med 3 000 personer under Karl XII:s
regering. Därav följer med ledning av procentsiffrorna för
män och kvinnor, att även den vapenföra befolkningen i
stället för att ha minskats tvärtom ökats under det stora
nordiska kriget.
Vissa år förete dock nedgång i folkmängdssiffran. Den
största folkminskning, som man för något år kan konstatera
i detta landskap, kommer på år 1717. Men den berodde allra
mest på dålig årsväxt samt smittkoppor och mässling, som
ryckte bort 2 100 personer, medan blott 1 535 barn föddes.
Även följande året hemsöktes landskapet av hungersnöd och
sjukdom, som vållade en folkminskning av 330 personer.
I fråga om Blekinge kan man konstatera, att den
mantalsskrivna befolkningen — vilken dock utgjorde blott en
större del av landskapets inbyggare — år 1700 bestod av
10 500 personer, och dess antal ökades år för år, ända tills
pesten kom. Vid dess utbrott var den 13 300 personer,
vilket alltså utvisar en tillväxt på nära 3000 människor under
det stora nordiska krigets första skede. Pesten vållade en
häftig nedgång i folktalet, till 9 800 personer. Men 1715 hade
siffran stigit något, till 10 100 personer, ett antal, som sedan
håller sig nästan oförändrat till 1718, då det minskas med
nära 500 personer. Det året uttogos också 400 man till båtsmanstjänst.
Förhållandena i länet ha uppenbarligen varit svåra men
kunna dock ej sägas ha varit så förtvivlade, som man efter
landshövdingerapporterna skulle ha anledning att tro.
Den mantalsskrivna befolkningen i Jönköpings län
företer följande förändringar i antal. År 1697 utgjordes den av
24 500 personer, men genom missväxten gick antalet följande
år ned till 22 900. Därefter höjer det sig igen ända till år 1704,
då det stigit till nära 29 000. Sedan går det sakta tillbaka.
Hastigast minskas det år 1710, då det sjunker till 26 000.
Orsakerna äro dels rekryteringar, dels pesten. Sedan
fortsätter det att ömsevis sjunka och stiga.
År 1717 är siffran 26 000, alltså större än år 1697 och lika
stor som år 1700. Vid det stora nordiska krigets slut är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
