Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örlig, pest och hungersnöd - Hur svenska folket eljes hade det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
siffran för den mantalsskrivna befolkningen i Jönköpings län
alltså ungefär densamma som vid krigets början.
Märkligt är också det faktum, att i Älvsborgs län den
mantalsskrivna befolkningen år 1718 utgjorde 900 personer
fler än år 1700.
I Dalarne var antalet mantalsskrivna personer enligt
landsboken 32 200 personer år 1701 och 31 400 år 1718.
Mot en mera betydande folkminskning på Gottland tala
landsböckernas uppgifter om de mantalsskrivna inbyggarnes
antal, vilket för år 1710 upptages till omkring 9 250 personer
och år 1721 tiil 100 personer mindre. Minskningen kommer
uteslutande på Visby, väl antagligen beroende på pesten och
de ogynnsamma handelsförhållandena i Östersjön.
Efter förlusten av den Stenbockska hären 1713 hade det
visat sig svårt att få Jönköpings och Kalmar regementen
fulltaliga igen. Men svårigheterna att rekrytera dem berodde
icke på folkbrist utan därpå, att det var strängt förbjudet att
taga till knekt någon besuten bonde, så länge i socknen eller
häradet fanns löst folk. Sådant saknades ej, men det var svårt
för kronobetjäningen att få tag i dessa karlar, ty en stor del
av det yngsta och bästa manskapet tog skogen fatt, och där
skockade flyktingarna ihop sig till hela band, som
kronobetjäningen ej kunde få bukt med.
Men när Karl XII såg, hur trögt det gick med rekryteringen,
förklarade han, att landshövdingen själv skulle stå till svars
för regementenas fulltalighet, dock alltjämt med skyldighet
att skona de besutna bönderna. Det verkade. Vakanserna
blevo till större delen fyllda, och detta ehuru landshövdingen
förklarat det omöjligt, därför att en del ödesmål inträffat
och att rotarna till större delen beboddes av gamla gubbar
och kvinnfolk.
En ännu större rekrytering under år 1717 gick också bra.
Man fick ihop 360 vapendugliga män. Men när de skulle
avhämtas av vederbörande officer, hade ej mindre än 55 stycken
rymt eller gjort sig odugliga till krigstjänst genom att hugga
av sig fingrar eller tår eller på annat sätt lemlästa sig. Dessa
bevis på förefintlig fruktan för krigstjänst även bland den
karolinska tidens svenskar äro alls ej enastående. Redan år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
