Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efter hemkomsten - Fälttåget mot Norge år 1716
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— talar om att vägen genom norra Bohuslän upp till
Svinesund var »alldeles förpestad av döda hästar, och att få
hyra några levande för resans fortsättning var mycket svårt».
Ont gjorde det honom också om de stackars hästarna i svenska
lägret, där de gingo och »gnagde bark av tallarna, med möda
släpande sig fram. Även soldaterna buro i sina anleten
tydliga spår av det klena kosthåll, de haft och ännu hade, fast
en liten förbättring nu börjat inträda, sedan livsmedel
kommit från Sverige över Svinesundsbron.»
Justitieborgmästaren i Göteborg, vilken Karl kallat till
huvudkvarteret, beskriver tillståndet där i ett brev av den 18
maj till magistraten i staden sålunda: »Som nöden här är så
stor, att den stackars soldaten för hunger måste dö och
försmäkta, ja att konungen själv har svårt om bröd, så ber jag
för Kristi skulj, att var och en isynnerhet och alla i gemen
skaffar hit igenom natt och dag bröd, bröd för Kristi skull.
Jag hade några små rågskorpor i en hast fått med mig. Dem
tog general Mörner för Hans Maj:t, som hellre själv svälter
och lämnar allt vad som ankommer åt soldaten.»
Följden av de prövande förhållandena blev, att
krigstuktens band lossade och de svenska kårer, som sändes ut för
att uppdriva livsmedel, förövade en hel del våld mot den
fredliga befolkningen i Norge, ja utplundrade den till det yttersta.
Men den norsk-danska armén hade det på sitt håll icke
mycket bättre — åtminstone får man det intrycket genom högste
befälhavarens skildringar av tillståndet.
Något märkligare krigsföretag från Karl XII:s sida blev
det icke av förrän på aftonen den 22 juni, då konungen gjorde
ett försök att i skydd av mörkret och en mulen himmel
intränga i Fredrikshald. Han visste, att en del av besättningen
på Fredriksstens fästning hade sina nattkvarter i staden,
och planen gick nu ut på, att svenskarne skulle kunna
överrumpla de inkvarterade och samtidigt som dessa retirerade
till fästningen tränga in i densamma. Det var emellertid
ett vanskligt företag, detta, mot det starka och väl försedda
klippfästet; men det var i Karl XII:s stil, och det gällde ju
nyckeln till Norge. Med 1,500 man bröt Karl upp, och ett
stycke norr om Fredrikshald övergick han Tistedalsälven,
som flyter genom staden. Vattnet nådde soldaterna upp
under armarna, men det voro karolinerna vana vid. I all
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
