Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efter hemkomsten - Karl XII i Vadstena och Lund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
satte till vägs, och kom lyckeligen till lands vid
Hästholmarna. De milen, som ännu stodo åter, red Hans Maj:t i
ett ganska fult och ohyggeligt väder, och i ett sådant
tillstånd, som han då framkom, gick han uppå slottet och till
Hennes kongl. Höghets rum. Fruentimbret, som i sådan
hast kunde föga santsa sig och få en rätt känsla på Hans
Maj:t, hinte ej så snart öppna dörren, att giva Hennes kongl.
Höghet part av denna högtönskade visiten, som Hans Maj:t
tillika var inne. Med vad hjärtans glädje och inbördes fägnad
desse Höga Kongl. Syskon möttes, sedan de in på 17:de
året ej sett varandra, lärer var rättsinnig kunna närmare
ställa sig före, än någons penna kan beskriva. Hans Maj:t
lämnade ock ifrån första ögonblecket ingen minut, att så
sent in på aftonen, som görligit var, nyttja Hennes kongl.
Höghets mycket kära sällskap.
Följande dagen förrättade probsten och kyrkoherden i
staden, Mag. Nicolaus Moëll, fredagspredikan; och klockan
10 om kvällen, sedan aftonmåltiden var förbi, tog Hans
Maj:t ett tendert[1] avsked igen och satte sig därmed till häst
och reste gerade[2] på Lund i Skåne, dit han ankom, icke utan
sina trogna undersåtares högsta glädje.» Där hade man
nämligen sedan en längre tid tillbaka levat i stor ängslan
för den beramade dansk-ryska landstigningen. Men den
lät märkvärdigt nog vänta på sig.
Karl XII tog nu sitt högkvarter i Lund, där han uppehöll
sig i nära två års tid, dock med ett par kortare avbrott.
Han bodde i ett hus, tillhörande teologie professorn Martin
Hegardt. Av ett brev från Karl till hans syster veta vi, att
konungen på hösten 1717 hedrade sin värd med att bära
hans nyfödde son till dopet. Konungen skriver därom: »Här
passerar eljes nu intet stort, utan i förgårs hölt den professorn,
som är min värd här i huset, kristning åt en ung son, vartill
jag blev fadder. Och vid det tillfället fick jag si det
Stockholmska fruntimbret, som sig nu här i staden uppehåller och
jag härtills ej haft lägenhet att se.» — Prinsessan tog i sitt
svar med äkta kvinnlig nyfikenhet fasta på det där om
»det Stockholmska fruntimbret» och uttryckte sin glädje
över att »detta» haft den nåden att få se Hans Maj:t. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
