Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efter hemkomsten - Karl XII i Vadstena och Lund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hoppades nu, att denna händelse vore ett gott förebud till
att konungen begynte vänja sig vid att vara i fruntimmerssällskap.
Sin vana trogen arbetade Karl även här oförtrutet i
riksvårdande angelägenheter. Redan klockan 3 på morgonen
började föredragningen av regeringens ärenden, och den kunde
hålla på till 7-tiden. Efter middagen började den igen och
räckte ända till kvällen. Den enda rekreation, konungen
unnade sig, bestod i dagliga ridturer utåt skånska slätten.
Länge dröjde det ej, förrän han hedrade universitetet med
ett besök. Som där på svarta tavlan i hörsalen stod
algebraiska ekvationer, fick professorn i matematik tvärt hålla
en föreläsning över dem. Sedan ville Karl höra en disputation
och frågade, om inte någon av de tillstädesvarande
professorerna »ville stiga upp i katedern och orera». Då tog Johan
Jakob von Döbeln[1] mod till sig och uppträdde med en tes
om sinnesförnimmelserna. Vid alla akademiska
högtidligheter var konungen närvarande. En del föreläsningar åhörde
han också, bl. a. av den framstående filosofen Andreas
Rydelius, han som ensam bland universitetets lärare
uppehöll undervisningen under den tid, pesten härjade. Då
flyttade han med sina lärjungar från by till by undan farsoten.
Sina föreläsningar höll han efter tidens sedvana på latin,
men då Karl frågade honom, om filosofiska ämnen ej kunde
behandlas på svenska, »till nationens heder», lovade han
försöka. Han höll också sitt ord, då han på modersmålet
nedskrev sitt stora arbete »Nödiga förnufftz öfningar för all
slags studerande ungdom, som wil hafwa sunda tankar».
Bland berömda män, som nu kommo ned till Lund för
att uppvakta konungen, märkes Jesper Svedberg, som nog
kunde ha skäl att tro, att han inte var så värst väl anskriven
hos envåldshärskaren. Vid riksdagen 1713—14 hade han
nämligen varit bland dem som, för att tala med en äldre
historieskrivare, »velat unna Karl XII en tids tjänstledighet».
Biskopen blev dock vänligt mottagen, om också den
skarpsynte iakttagaren kunde märka en viss reservation i
konungens hållning mot honom. På första adventsöndagen fick
han predika för konungen om tecknen i sol och måne. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
