Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efter hemkomsten - Karl XII i Vadstena och Lund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Karl var inte så synnerligt belåten med hans utläggning av
texten. »Han predikar icke så väl som för salig kungen;
ty han är gammal nu», lär Karl ha utlåtit sig. Måhända
har den gode bispen väl mycket gjort sina jämförelser med
»tecknen» här hemma i Sverige. Mera odelat belåten var
Karl med Jesper Svedbergs son, det världsberömda snillet
Emanuel Swedenborg, som han lät kalla till sig
tillsammans med den store mekanikern Kristofer Polhem. Med
dem hade konungen långa samtal, vittnande om hans starka
intresse för matematik och naturvetenskap och dessa
vetenskapers tillämpning i det praktiska livet.
Swedenborg berättar själv i ett brev till Jöran Nordberg
om hur konungen esomoftast diskuterade mekaniska och
matematiska problem med honom och Polhem. Han yttrar
på tal därom: »Den store herren viste sig hava ett särdeles
nöje och behag att däruti quaestionera[1] oss över ett och annat,
likasom han så oförmärkt ville inhämta någon kunskap,
men likväl då och då lät förmärka, att han intet var så
okunnig däruti, som han förebar, vilket gjorde oss något
oppmärksammare, att vara på vår akt.»
Konungen visade också en förmåga att på rak arm lösa
algebraiska problem, som kom självaste snillet Swedenborg
att häpna. »Och jag kan försäkra», utbrister han, »att det
var för mig obegripeligit, huru igenom blott eftertänkning
och utan application[2] av det i bruk vedertagna algebraiska
räkningssätt sådant stod att utgrunda.»
En gång framkastade konungen den djärva idén, att man
skulle reformera hela vårt talsystem och frångå att bygga
på tiotalet. Han påpekade nämligen den olägenheten med
talet 10, att det blott en gång låter jämnt halvera sig, men att
vid fortsatt halvering uppstå brutna tal, och vidare att i
talet 10 icke ingår någon kvadrat eller kub. Därför menade
Karl, att man skulle på geometrisk grund bygga upp ett
räknesätt, utgående från talet 2, som undan för undan
upphöjdes i kvadrat, till 4, 16, 64 o. s. v.
Polhem och Swedenborg invände, att då måste man också
finna på en hel del nya siffror och nya namn, vilket ju ej
vore någon lätt sak. Karl höll emellertid i sig och kom till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
