Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efter hemkomsten - Karl XII i Vadstena och Lund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kosackhetmanen Filip Orlik och hans son Grigorij, som
en tid studerade vid Lunds universitet. I Lund infunno sig
också en del av Karl XII:s orientaliska fordringsägare. De
flesta av dem tillbragte ju sin väntans tid i Karlshamn,
men en del hittade, som sagt, vägen till konungens högkvarter,
bland dem en »Ali Bassa», som ofta gick på biblioteket
och satt och läste de turkiska böcker, som funnos där. Han
lär ha varit så pass stor bokvän, att han velat ta dem i
kvittning på sin fordran, något som de akademiska
myndigheterna begripligtvis ej kunde gå in på. De la Motraye, som
också dök upp här i Lund, säger, att vad som mest
förundrade turkarne här, var det, att konungen av Sverige kunde
befalla, att en liten kopparslant skulle vara så god som silver —
det förmådde ej deras padischah. De voro förstås glada, att
de fingo så mycket för slanten.
En som under Lundatiden vann Karls synnerliga
förtroende, var hans nye hov- och drabantpredikant, professor
Andreas Rhyzelius, den lärde och entusiastiske forskaren
i vår kyrkohistoria och gamla kultur, en man som satte i
gång en mängd värdefulla samlingsarbeten, innehållande
uppteckningar av gamla minnesmärken vid våra kyrkor
och utdrag ur deras arkiv. Som domprost och biskop i
Linköping skulle han sedan få ytterligare möjligheter att
utvidga området för sin patriotiska forskningsiver. I såväl
förtjänster som fel påminna alstren därav starkt om Olof
Rudbecks Atlantica, som också först väckte Rhyzelii
intresse för »våra svenska antikviteter och gamla historier».
Rhyzelius kom till Lund på hösten 1716 och höll på
Allhelgonadagen sin första predikan inför Karl. Efter
gudstjänsten hade konungen ett längre samtal med honom,
varvid han efter sin vana, då han språkade förtroligt med
någon, tog tag i en rockknapp och vred och vred på den.
Så brukade Hans Maj:t hålla på, tills knappen föll ur. Men
Rhyzelius, som hört talas om denna allernådigste plägsed,
hade låtit sy i de översta knapparna extra starkt, så att den
vanliga påföljden av ett längre samtal med Hans Maj:t den
gången uteblev. Då smålog Karl och anmärkte belåtet: »Herr
magistern har en ny rock och en brav skräddare.»
Att Karl var nöjd med sin kraftfulle, redbare
hovpredikant med de klartänkta utläggningarna av gudsordet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
