Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efter hemkomsten - Karl XII i Vadstena och Lund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inte ville mista honom, märktes bäst, när någon föreslog
Rhyzelius till ett pastorat. Då invände konungen genast:
»Nej — magister Rhyzelius vill icke ifrån oss!»
Om det synnerliga förtroende, Karl hyste för honom,
vittnar också den oförbehållsamhet, varmed konungen sade
honom sina tankar om en del personer. Så yttrade han
om professor Hegardt, som han bodde hos, i all enkelhet
sålunda: »Vår värd kan och duger ingen ting.»
Då och då fick Rhyzelius tillstånd att under konungens
frånvaro resa ikring och se sig om i Skåne. Bland annat
besökte han i september 1717 valplatsen vid Hälsingborg.
Det är intressant att i hans anteckningar läsa,
hurusom »backarna lågo än beströdde med soltorkade vita
hästeben». Sedan fick han under vintermånaderna på lediga
stunder berätta för konungen, vad han sett och antecknat
på sin färd, och Hans Maj:t »tyckte där mycket nådigt om,
sägandes emphatice[1]: ‘Det är bätter att resa än mordläsa.’» — »Kungsord!» utropar Rhyzelius.
Alla, som på något sätt kommit Karl XII nära under
denna tid, tala om hans »oförlikneliga mildhet». Och så tyst
och stilla vidtog han sina omfattande försvarsåtgärder mot
den fara, som hotade, att, som en röst från den tiden säger
oss, man i Lund knappt kunde märka, att något var på färde.
Man skulle ha trott, säger Nordberg, »att i Lund måste hava
varit ett ridande och heidande både nätter och dagar» av
kurirer, som kommit och gått. »Men man kan försäkra, att
där var ingenting mindre. Konung Karl lämnade allt det
bullret åt sina fiender och gjorde anstalterna däremot i
sådan stillhet, att minsta delen av dem, som voro dageligen
omkring Hans Maj:t, visste därav, likasom hade han antingen
intet vetat av någonting eller varit fullkomligen övertygad,
att deras landstigning skulle gå i vatten.»
Medan hans fiender höllo sina ivrigaste överläggningar om
landstigningsplanerna, »roade sig Hans Maj:t med några
kavalleriregementers mönstring på academiæ-gården, gick
själv rullan igenom, led ifrån led, man efter man, och
besiktigade deras mondering, gevär och hästar, lät dem sedan
skjuta åt en tavla och gav var och en, som träffade, en dukat
för skottet».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
