Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efter hemkomsten - Kapare och sjörövare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ridande, »ömsom löpande barbenta i slask och djupa vägar»,
fortsätta till Göteborg. Fastän de höllo på att förgås av
hunger och törst i vinterkölden, var det ingen, som
förbarmade sig över dem, utan kaparlöjtnanten bara drev på dem.
I Göteborg lät Wildenrad, skriver Lutken, »föra oss till sin
patronessa, avlidne kommendören Gathenhielms änka,[1]
vilken oss biljetterade[2] på en källare och gick i god för vår
förtäring, samt kort därefter till förhör för amiralitetsrätten
föreviste och framställde. Emellertid har fru Gathenhielm,
skönt vi ingen dom fått, behagat oss allt vidare upphåll att
uppsäga.»
Kaparne nöjde sig ej med att hålla till vid Sveriges kust,
de gingo långt ut på Nordsjön, ja ända borta vid Englands
och Hollands kuster kunde man få se dem dyka upp och taga priser.
De uppsnappade icke blott sådana handelsfartyg, som
tillhörde fientliga makter, utan även neutrala skepp, som voro
på väg till eller från fientliga hamnar eller till forna svenska
hamnar, som fienden besatt. Särskilt sådana fartyg, som
gjorde tsaren tillförsel till de forna svenska
Östersjöprovinserna, kapades friskt, så att, som Nordberg uttrycker sig, »de
som gapade efter stor profit i de av tsaren inkräktade
hamnarna, de spunno därvid icke särdeles mycket silke». De
tagna priserna blevo samtliga förda till Göteborg.
I och med kaparebrevet förvandlades en vanlig
kofferdiskeppare till kapten. Han betraktades nämligen numera
såsom tillhörande amiralitetet och var i rang likställd med
kaptenerna vid flottan. De duktigaste kaparne voro för
resten i allmänhet sjöofficerare, som av äventyrslust och
vinstbegär i förening lockades att slå sig på denna hantering.
Flere kaparkaptener voro utlänningar, och ju längre det led
på tiden, ju mindre nogräknade blevo höga vederbörande i
valet. Huvudsaken var att få en överdådig sälle, som
ingenting skydde, när tillfälle till ett gott kap erbjöd sig.
Besättningarna på kaparna rekryterades också till stor del med
utlänningar, ofta med sådana, som därhemma hade
ouppgjorda affärer med rättvisan. Men dessa utlänningar i svensk
tjänst foro lika hänsynslöst fram mot svenska fartyg som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
