Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efter hemkomsten - Striderna på västkusten 1717
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men här liksom i Göteborg skulle den oförvägne
norrmannen möta en motståndare, som tagit del i ojämförligt mycket
större bragder än dem Tordenskiold någonsin fick vara med
om. Det var ingen mindre än generalmajoren Johan Giertta,
Karl XII:s trogne drabant. Ett halvt år efter sin
kraftmätning med Tordenskiold skulle han bli den världsberömda
drabantkårens siste kaptenlöjtnant. Nu var han högste chef
för försvarsverket vid norska gränsen. Med all kraft bedrev
han arbetet på att befästa Strömstads hamn och uppförde
till stadens skydd tre batterier, av vilka det största låg på
Laholmen strax väster om själva staden. De bägge andra
batterierna lågo inom den egentliga stadens område. Överst
på Laholmen uppfördes också ett bröstvärn, bakom vilket
en större mörsare uppsattes.
Natten till den 8 juli[1] började Tordenskiold varpa sina
fartyg in mot batterierna på klipporna. Men han överöstes
med ett regn av kulor. Snart måste ett av hans fartyg draga
sig ur striden, sedan det fått fem grundskott och nästan alla
officerarna blivit dödade eller sårade. De danska
linjeskeppen, som voro fienden ofantligt överlägsna i artilleri,
besvarade dock elden med så fruktansvärd verkan, att
besättningen på Laholmens batteri två gånger blev nedskjuten.
Men på denna punkt var det Johan Giertta själv, som ledde
försvaret. Här stod den beprövade karolinen mitt i kulregnet
och kommenderade med orubbligt lugn, och undan för undan
fick han nytt folk över till sitt batteri. Tordenskiold har själv
i sin redogörelse för striden till konung Fredrik IV gett
uttryck åt sin häpnad över svenskarnes sega motstånd.
Han berättar, hurusom han såg »massor av döda kroppar,
armar och ben ligga kringströdda överallt omkring
batteriet». Till slut lyckades han emellertid vid 7-tiden på
morgonen bringa kanonerna på Laholmen till tystnad. Giertta
hade då nästan ingen ammunition mer.
Nu var tiden inne att göra en landstigning på holmen.
Men i samma ögonblick, som Tordenskiold skulle sätta folket
i land, uppenbarar sig plötsligt en bataljon grenadjärer och
annat infanteri, som dittills legat dolt bakom bröstvärnet
däruppe, och mitt ibland dem synes Johan Giertta själv.
Tordenskiold skall ha riktat sin studsare mot honom, men i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
