Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efter hemkomsten - Hur Görtz skaffade pengar till kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skatteväsendet. Från och med år 1713 tillämpades en ny
och förenklad skattemetod, grundad på självdeklaration.
De skattskyldiga skulle inför därtill valda personer själva
uppge värdet av sin egendom. Sedan förmögenhetsvärdet
hela riket över sammanräknats, ägde ett särskilt ämbetsverk,
kontributionsränteriet, bestämma, hur stor procent av
förmögenheten som med hänsyn till rikets behov för tillfället
skulle utgå som skatt.
Onekligen var den nya beskattningen vida rättvisare och
mera tidsenlig än de många gamla skattetitlarna, men
icke förty blev den genast från början högst impopulär,
troligen därför, att skatteprocenten ej bestämts en gång
för alla. Självdeklaration var för övrigt en nyhet, som
folk ännu inte hade sinne för. Missnöjet med den nya
förordningen kom till utbrott vid riksdagen 1713—14, då
ständerna beslöto en återgång till det gamla
beskattningssättet. Men efter konungens hemkomst återupptogs den nya
metoden, dock endast för åren 1715 och 1716. Sedan blev
det vid det gamla.
Den mest bekanta bland Görtz’ finansåtgärder blev att
låta prägla mynttecken, bestående av kopparmynt, vilka
skulle i handeln gälla som silverdalrar. En gång, när bättre
tider komme, skulle kronan inlösa dem med silvermynt. De
första mynttecknen präglades på sommaren 1715 till ett
antal av en million. De buro namnet »Kronan». Året därpå
kom »Publica fide» och år 1717 »Wett och wapen». År 1718
kom först »Flink och färdig» och därpå en hel störtflod med
den romerska Olympen: »Jupiter», »Saturnus», »Phœbus» och
»Mars». Det var det sista nödmyntet, som Karl XII lät prägla.
Men kort efter hans död utkommo ännu två: »Mercurius» samt
det numera dödfödda »Hoppet». Deras antal uppgick då till
nära 42 millioner.
Utom det nödmynt, Karl XII slog, har här cirkulerat falskt
sådant, insmugglat från Norge genom den bekante norske
patrioten Peder Colbjørnsen,[1] tack vare försänkningar, som
denne man hade i Sverige.
Mynttecknen mottogos till en början villigt, och konungen
lyckades sålunda för ringa medel köpa upp utrustning till en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
