Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efter hemkomsten - Karl XII:s sista fälttåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En elitkår hade konungen skapat på hösten 1716, då
han upprättade »Kungl. Maj:ts drabant- och livskvadron»,
som var avsedd att ersätta den namnkunniga
drabantkåren. Till denna trupp uttogos 360 de yppersta ryttarne
inom de indelta kavalleriregementena.
Kort därefter uttogos vid varje indelt infanteriregemente
12 man ur vart kompani att bilda en grenadjärkår.
Grenadjärerna[1] »skulle alltid vara färdiga till vad
kommenderingar som dem emot fienden anvistes, vare sig natt eller
dag, över sjö eller strand, till vilken ända de ock skulle
vara frie för patrulleringar, piketvakter och andra sådana strapader».
I fråga om urvalet av hästar åt kavalleriet fick man nu
vara något mindre sparsmakad än förr, då »inga vita, grå,
blekgula eller blekröda hästar fingo sättas under
Livregementet till häst». Nu hette det däremot: »Som Kongl.
Maj:t i nåder förnimmer, att det vid en så stark
rekrytering, som denna gången bör ske, lärer falla svårt att få
fyllest hästar till regementet, om de icke av ovanbemälte
färger jämväl skulle få uppköpas, ty vill Kongl. Maj:t för
denna gången i nåder hava efterlåtit, att hästar av
ovanbemälte färger måge få sättas under Livregementet, såvida
de uti godheten uppfylla, vad färgen felar.»
Till krigsförberedelserna hörde också, att väldiga förråd
av spannmål och annan proviant insamlades från olika
landsändar och upplades i magasin i Bohuslän, Värmland och
Jämtland. Långa foror voro ständigt i rörelse för att
transportera förnödenheterna dit. Denna skjutsning blev
synnerligen betungande för allmogen, ty den drog mycken
välbehövlig arbetskraft från jorden och kostade hårt på
dragarna. Den väckte också starkt missnöje, ej minst bland de
skånska bönderna, som i november 1717 skulle forsla 20.000
tunnor råg till Göteborg. Två foror avgingo för detta
ändamål, vardera om cirka 3,300 vagnar, av vilka den ena tog
vägen genom Halland, den andra genom Småland. Den förra
transporten kom verkligen fram till Göteborg, om ock
spannmålen tagit en del skada genom regn, men den andra hann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
