Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efter hemkomsten - Karl XII:s sista fälttåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men därefter fattade Armfelt det olyckliga beslutet att
göra ett nytt uppehåll, denna gång för att invänta
proviant från Skånæs och Stene. Det blev så mycket
betänkligare, som inga livsmedel anlände, trots en hel
veckas väntan, under vilken större delen av de återstående
medförda förråden förtärdes. Och att få någon proviant
från trakten, där man nu stod, visade sig omöjligt.
Befolkningen hade flytt från sina gårdar och lämnat kvar
blott en och annan gammal gumma. Nästan allt ätbart hade
de flyktande tagit med sig. Det blev därför svår brist
på livsmedel. De svenska avdelningar, som sändes ut att
skaffa proviant och foder, återvände mestadels tomhänta,
själva förstörda av köld och svält. Under marschen över
fjällen hade soldaterna slitit ut både skodon och strumpor,
och blott en del regementen voro försedda med kappor —
de andra »hade icke mer än blotta rocken på kroppen». Även
hästarna ledo mycket till följd av foderbrist. Marschen över
fjällen hade slitit även dem mycket hårt. Många hade stupat
däruppe eller dött på grund av det ovana betet, och de som
överlevat strapatserna voro utmagrade och orkeslösa.
Truppernas medtagna tillstånd föranledde Armfelt att
draga sig tillbaka norrut till Levanger och Værdalen, där
det var bättre tillgång på livsmedel och han var närmare sina
egna magasin. Han hoppades också att när det blivit slädföre,
kunna få tillförsel från Jämtland. Därför sände han några
hundra man uppför fjällen för att sätta ut vägmärken, så
att man skulle kunna hitta fram där även i yrväder. Från
jämtländska sidan satte Friesenheim i gång med reparationer
av vägarna mellan Duved och Stene, och på varannan mil
uppfördes hus till skydd mot oväder för folk och hästar.
Under väntan på tillförsel från Jämtland var det emellertid
alltjämt klent beställt med truppernas underhåll, och
sjukdomar härjade svårt bland soldaterna. Många av dem
deserterade i förtvivlan. För att skrämma de andra lät Armfelt
då hänga några rymlingar, som ertappats. Ej minst
bedrövligt var det ställt med disciplinen inom officerskåren, där den
ene motarbetade den andre. Armfelt beklagade sig hos
konungen över att han ej förmådde göra sig åtlydd. Vid Hälsinge
regemente gick missnöjet bland manskapet till öppet myteri.
Det kvävdes dock i sin linda. Ledaren blev hängd, och de
andra avstraffades dels med spö, dels med gatlopp. — Gällde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
